Web - Windows - iPhone
”Guds bok är vidöppen och Hans ord kallar mänskligheten till Honom.” I sådana upplivande ordalag beskriver den Mest upphöjda pennan ankomsten av förenandets och skördetidens dag. Bahá’u’lláh fortsätter: ”Rikta era öron, o Guds vänner, till Hans röst som världen har förorättat och håll fast vid vadhelst som ska förhärliga Hans sak.” Vidare manar Han Sina anhängare: ”Med yttersta vänlighet och i en anda av fullkomlig gemenskap må ni samråda och ägna era livs dyrbara dagar åt världens förbättring och främjandet av Hans sak som är den Uråldrige och Högste herren över alla.”
Älskade medarbetare: Detta medryckande uttalande kommer vi osökt att tänka på när vi ser era välsignade ansträngningar över hela världen som svar på Bahá’u’lláhs maning. Det strålande gensvaret på Hans kallelse kan ses överallt. För dem som stannar upp för att reflektera över den gudomliga planens utveckling, blir det omöjligt att ignorera hur den kraft som Guds ord besitter är dominerande i hjärtat hos kvinnor och män, barn och ungdomar, i land efter land, i kluster efter kluster.
Ett världsomfattande samfund förfinar sin förmåga att läsa av sin omedelbara verklighet, analysera dess möjligheter och klokt tillämpa Femårsplanens metoder och instrument. Som väntat ackumuleras erfarenheter snabbast i kluster där lärandets gränser medvetet har framflyttats. På sådana platser har medlen att möjliggöra för ett ständigt växande antal individer att stärka sin förmåga till tjänande förståtts väl. Ett livfullt Träningsinstitut fungerar som stöttepelare för samfundets ansträngningar att föra Planen framåt och så tidigt som möjligt kommer de förmågor och färdigheter som utvecklats genom deltagande i institutkurserna till användning på fältet. Några träffar genom sitt vardagliga umgänge på själar som är öppna för undersökning av andliga frågor i ett antal olika sammanhang. Några har tillfälle att ta vara på mottaglighet i en by eller i ett grannskap, kanske efter att ha flyttat till området. Ett växande antal träder fram för att ta på sig ansvar bland de växande skaror som tjänar som handledare, animatorer och barnklasslärare, som administrerar och koordinerar, eller som på annat sätt arbetar för att stödja arbetet. Vännernas engagemang för lärande kommer till uttryck genom uthållighet i sina egna strävanden och en vilja att åtfölja andra i deras. Vad mer är, de har förmåga att stadigt hålla i sikte två komplementära perspektiv på de handlingsmönster som utvecklas i klustret – å ena sidan, den tremånaders aktivitetscykel som utgör tillväxtprogrammets rytmiska puls, - å andra sidan de tydligt åtskilda stadierna i en utbildningsprocess för barn, för juniorer, och för ungdomar och vuxna. Medan man klart förstår den relation som sammanbinder dessa tre stadier, är vännerna medvetna om att vart och ett har sin egen dynamik, sina egna förutsättningar, och sin egen inneboende förtjänst. Framför allt är de medvetna om de starka andliga krafter, vars verkan kan urskiljas lika mycket i de kvantitativa data som reflekterar samfundets framsteg, som i den mångfald berättelser som redogör för dess bedrifter. Vad som är särskilt lovande är att så många av dessa karaktäristiska och framträdande drag som utmärker de mest avancerade klustren också märks i samfund på en mycket tidigare punkt i sin utveckling.
Efterhand som vännernas erfarenhet har fördjupats, har deras förmåga att främja ett rikt och intrikat livsmönster inom ett kluster, som omfattar hundratals eller till och med tusentals människor, ökat. Hur glada är vi inte över att notera de många insikter som de troende skaffar sig genom sina strävanden. De inser till exempel att Planens gradvisa utveckling på klusternivå är en dynamisk process som nödvändigtvis är komplex och inte lätt låter sig förenklas. De ser hur den rör sig framåt alltefter som de ökar sin förmåga både att utveckla mänskliga resurser och att koordinera och organisera handlingarna väl hos dem som träder fram. Vännerna inser att efterhand som dessa förmågor förbättras, blir det möjligt att integrera ett större spektrum av initiativ. Likaså har de kommit att förstå att när ett nytt element introducerats, kräver det under en tid särskild uppmärksamhet, men att detta på intet sätt minskar betydelsen av andra aspekter av deras strävanden att bygga en samhällsgemenskap. För de förstår att om lärande ska vara deras sätt att fungera, så måste de vara uppmärksamma på potentialen hos det av Planens instrument som visar sig särskilt lämpligt vid en viss tidpunkt och, om så behövs, lägga mer energi på dess utveckling. Därav följer emellertid inte att alla måste engagera sig i samma aspekt av Planen. Vännerna har också lärt sig att det inte är nödvändigt att huvudfokus för expansionsfasen i varje cykel av ett tillväxtprogram ska vara inriktat på samma mål. Förhållandena kan kräva att uppmärksamheten i en viss cykel främst inriktas på att inbjuda själar till att ansluta sig till Tron genom intensiva undervisningsansträngningar, som genomförs individuellt eller kollektivt, medan fokus i en annan cykel kunde vara att mångfaldiga en specifik kärnaktivitet.
Vidare är vännerna medvetna om att Sakens arbete fortgår i olika hastigheter på olika platser och av goda skäl – det är, när allt kommer omkring, ett organiskt fenomen – och de gläder sig åt uppmuntran från varje enskilt framsteg som de ser. De erkänner verkligen den fördel som kommer från varje enskild individs bidrag till framsteg för helheten och således välkomnas var och ens tjänande, i förhållande till de möjligheter som ges av varje individs förutsättningar, av alla. Sammankomster för reflektion ses i ökande utsträckning som tillfällen där samfundets strävanden, i sin helhet, är föremål för allvarlig och upplyftande överläggning. Deltagare lär sig vad som har uppnåtts i helhet och förstår sina egna insatser i ljuset av detta, och ökar sin kunskap om tillväxtprocessen genom att tillgodogöra sig råd från institutionerna och ta till sig sina medtroendes erfarenheter. Sådana erfarenheter delas också vid många andra tillfällen som öppnar för konsultation bland vänner intensivt engagerade i särskilda strävanden, vare sig de är engagerade i en gemensam handlingslinje eller tjänar i en särskild del av ett kluster. Alla dessa insikter ingår i en mer omfattande förståelse av att framsteg lättast uppnås i en omgivning genomsyrad av kärlek – i vilken tillkortakommanden överses med fördragsamhet, hinder övervinns med tålamod, och beprövade förhållningssätt omfattas med entusiasm. Och därför förhåller det sig så att, genom den kloka ledningen från Trons institutioner och organ som fungerar på alla nivåer, vännernas ansträngningar, hur blygsamma de än må vara individuellt, sammansmälter i en kollektiv ansträngning att tillförsäkra att mottaglighet för den Välsignade skönhetens kallelse snabbt identifieras och effektivt vårdas. Ett kluster i detta tillstånd är uppenbarligen sådant att relationerna där mellan individen, institutionerna och samfundet – Planens tre förkämpar – utvecklas på ett sunt sätt.
Från detta landskap av blomstrande aktivitet är det en utvecklingsmöjlighet som särskilt förtjänar att nämnas. I det budskap som riktades till er för tre år sedan uttryckte vi hoppet att vännerna i kluster med pågående intensiva tillväxtprogram skulle sträva efter att lära sig mer om sätt att bygga en samhällsgemenskap genom att utveckla centra av intensiv aktivitet i grannskap och byar. Vårt hopp har mer än överträffats, för även i kluster där tillväxtprogram ännu inte uppnått intensitet har ansträngningar bland några få att sätta igång kärnaktiviteter bland de boende i små områden gång på gång demonstrerat sin effekt. I grund
och botten fokuseras denna ansats på gensvaret på Bahá’u’lláhs läror från befolkningsgrupper som är redo för den andliga omvandling som Hans uppenbarelse befrämjar. Genom deltagande i den utbildningsprocess som förespråkas av Träningsinstitutet blir de motiverade att förkasta den slöhet och likgiltighet som krafter i samhället inpräglat i dem och att i stället tillämpa handlingsmönster som visat sig vara livsförändrande. Där denna ansats utvecklats under några år i ett grannskap eller en by, och vännerna vidmakthållit detta fokus, har anmärkningsvärda resultat gradvis men otvetydigt blivit uppenbara. Ungdomar har fått kraft att ta ansvar för dem i deras omgivning som är yngre än de själva. Äldre generationer välkomnar ungdomars bidrag till meningsfulla diskussioner om hela närsamhällets angelägenheter. För såväl unga som gamla utvecklar den disciplin som odlas genom närsamhällets utbildningsprocess kapacitet för konsultation, och nya platser för målmedvetet samtal växer fram. Ändå begränsas inte förändringen bara till bahá’íerna och till dem som är involverade i Planens kärnaktiviteter, vilka rimligen kan tänkas att med tiden anta nya tankesätt. Själva andan hos platsen påverkas. En andaktsfull attityd tar form inom ett brett spektrum av befolkningen. Uttryck för jämlikhet mellan män och kvinnor blir mer uttalade. Fostran av barnen, både pojkar och flickor, får större uppmärksamhet. Relationernas karaktär inom familjen – som formats av sekelgamla uppfattningar – ändras tydligt. En känsla av plikt gentemot ens omedelbara närsamhälle och fysiska omgivning blir allmänt förekommande. Till och med fördomarnas gissel, som kastar sin olycksbringande skugga över alla samhällen, börjar ge vika för enhetens tvingande kraft. Kort sagt det samhällsbyggande arbete som vännerna är engagerade i påverkar aspekter av kulturen.
Medan expansion och konsolidering har gjort stadiga framsteg under det gångna året har andra viktiga aktivitetsområden också rört sig framåt, ofta i nära parallell därmed. Som främsta exempel har de framsteg på kulturens nivå som bevittnats i några byar och grannskap i inte ringa grad skett tack vare vad som lärts genom bahá’í-deltagande i social verksamhet. Vårt kontor för social och ekonomisk utveckling tog nyligen fram ett dokument som sammanfattar det väsentliga i trettio års erfarenhet, vilket har ackumulerats på detta fält sedan kontoret etablerades vid Världscentret. Bland de observationer som görs är att ansträngningar att engagera sig i social verksamhet aktivitet har fått livsviktiga impulser från Träningsinstitutet. Detta har inte skett enbart genom den framväxt av mänskliga resurser det befordrar. De andliga insikter, kvalitéer och förmågor som kultiveras av institutprocessen har visat sig vara lika avgörande för deltagande i social verksamhet som de är för tillväxtprocessen. Vidare klargörs hur bahá’í-samfundets skilda aktivitetsområden styrs av en gemensam, framväxande begreppsram sammansatt av ömsesidigt förstärkande element, även om dessa antar varierande uttryck inom olika aktivitetsområden. Det dokument vi har beskrivit delades nyligen med Nationella andliga råd, och vi inbjuder dem att, i konsultation med rådgivarna, överväga hur de begrepp som diskuteras där kan bidra till att förbättra de befintliga bemödanden inom området social handling som görs under deras överinseende och öka medvetandet om denna viktiga dimension av bahá’í-engagemang. Detta ska inte tolkas som en generell uppmaning till omfattande aktivitet på detta område – framväxten av social verksamhet sker naturligt, efterhand som ett växande samfund samlar kraft – men det är lägligt att vännerna reflekterar djupare över implikationerna av deras ansträngningar för att omvandla samhället. Det uppsving i lärande som sker på detta område ställer ökade krav på Kontoret för social och ekonomisk utveckling, och steg tas för att säkerställa att dess sätt att fungera utvecklas i motsvarande takt.
En företeelse under de senaste tolv månaderna som är särskilt värd att notera är den ökade takt i vilken bahá’í-samfundet identifieras, i ett brett spektrum av sammanhang, med bemödanden att åstadkomma en förbättring av samhället i samarbete med likasinnade
människor. Från den internationella arenan till bylivets gräsrotsnivå har ledande opinionsbildare i allehanda sammanhang uttryckt sitt medvetande om att bahá’íerna i själ och hjärta inte bara hyser omtanke om mänsklighetens välfärd, men de har ett övertygande begrepp om vad som behöver åstadkommas och effektiva medel att förverkliga sina ambitioner. Dessa uttryck för uppskattning och stöd har också kommit från några tidigare oväntade håll. Exempelvis har bahá’íerna, även i Trons vagga - trots formidabla hinder som placerats i deras väg av förtryckaren – i ökande utsträckning blivit erkända för de djupgående implikationer som deras budskap har för deras nations tillstånd och respekterade för sin oböjliga beslutsamhet att bidra till sitt hemlands framsteg.
Det lidande som utståtts av de trofasta i Iran, särskilt under årtiondena sedan den allra senaste vågen av förföljelser började, har sporrat deras bröder och systrar i andra länder att komma till deras försvar. Bland de ovärderliga tillgångar vilka, som en konsekvens av dessa vedermödor, det världsvida bahá’í-samfundet förvärvat nämner vi en i detta sammanhang: ett imponerande nätverk av specialiserade organ på nationell nivå som visat sig kapabelt att systematiskt utveckla relationer till regeringar och civilsamhällets organisationer. Parallellt med detta har de processer som successiva planer satt igång förfinat samfundets förmåga att delta i pågående diskussioner på varje plats där de förekommer – från personliga samtal till internationella fora. På gräsrotsnivå växer deltagande i detta slags strävanden fram naturligt på samma organiska sätt som karaktäriserar vännernas stadigt ökande engagemang i sociala aktiviteter, och att särskilt försöka stimulera detta är inte nödvändigt. På nationell nivå har de emellertid oftare stått i fokus för uppmärksamheten av samma specialiserade organ som redan fungerar i dussintals nationella samfund, och de fortskrider enligt det välkända och fruktbara mönstret av handling, reflektion, konsultation och studium. För att förbättra sådana ansträngningar, underlätta lärande inom detta område, och tillförsäkra att de steg som tas står i samklang med bahá’í-samfundets andra strävanden, har vi nyligen vid Världscentret etablerat Kontoret för offentliga samtal. Vi kommer att anmoda det att bistå Nationella andliga råd på detta fält genom att gradvis främja och koordinera aktiviteter och systematisera erfarenheter.
Uppmuntrande framsteg sker även inom andra områden. I Santiago, Chile, där Sydamerikas modertempel håller på att resas, fortskrider byggnadsarbetet snabbt. Konstruktionen i betong av grund, källare och servicetunnel är klar, liksom de kolonner som bär upp överbyggnaden. De förhoppningar som knutits till detta projekt växer, och en liknande förväntan gror i de sju länder där nationella eller lokala Mashriqu’l-Adhkár ska uppresas. I vart och ett har förberedelser påbörjats och de bidrag som troende ger till tempelfonden har börjat användas. Praktiska överväganden såsom lokalisering, design, och resurser representerar emellertid endast en aspekt av det arbete som vännerna har tagit på sig. I grunden är deras ett andligt företag, ett i vilket hela samfundet deltar. Mästaren talar om Mashriqu’l-Adhkár som ”magneten för gudomliga bekräftelser,” ”Herrens mäktiga grundval,” och ”Guds tros fasta pelare”. Varhelst den etableras kommer den på ett naturligt sätt att bli en väsentlig komponent i den samhällsbyggande process som omger den. I de platser där Tillbedjans hus ska byggas håller redan medvetande om denna realitet på att fördjupas bland de troende i gemen, vilka inser att deras kollektiva liv mer och mer måste reflektera den förening av tillbedjan och tjänande som Mashriqu’l-Adhkár förkroppsligar.
På varje front ser vi alltså bahá’í-samfundet stadigt röra sig framåt, öka sin förståelse, ivrigt att skaffa sig insikter utifrån erfarenhet, redo att ta sig an nya uppgifter när resurserna gör det möjligt, flexibelt i sitt gensvar på nya initiativ, medvetet om behovet av att säkerställa samstämmighet mellan olika aktivitetsområden i vilka det är engagerat, fullkomligt hängivet uppfyllandet av sin mission. Dess entusiasm och hängivenhet är tydlig i den enorma
glöd som genererats av tillkännagivandet för två månader sedan av sammankallandet av 95 ungdomskonferenser över hela världen. Vi gläds inte bara åt reaktionen från ungdomarna själva, men också över de uttryck för stöd som kommit från deras medtroende, vilka uppskattar hur Bahá’u’lláhs yngre anhängare utgör ett livsviktigt stimulus för hela den organism som Saken utgör.
Vi fylls av hopp genom den ström av bevis som vi ser på utbredningen av Bahá’u’lláhs budskap, räckvidden av dess inflytande, och det ökande medvetande om de ideal som det innefattar. I denna tid av jubileer påminner vi oss om den ”högsta lycksalighetens dag”, åtskild från denna Riḍván av ett och ett halvt århundrade, då Abhá-skönheten först förkunnade Sin mission för Sina följeslagare i Najibiyyih-trädgården. Från denna heliga plats har Guds ord färdats vidare till varje stad och till varje strand och kallat mänskligheten att möta sin Herre. Och från detta ursprungliga följe av gudsberusade älskare har ett mångfaldigt samfund med ett gemensamt syfte blomstrat, mångfärgade blommor i den trädgård Han har vårdat. För varje dag som går vänder sig ett ökande antal nyligen uppväckta själar i bön till Hans gravhelgedom, den plats där vi, för att ära denna välsignade Dag, och i tacksamhet för varje gåva som förlänats det Högsta namnets samfund, böjer våra huvuden i bön vid den Heliga tröskeln.
Universella rättvisans hus budskap