Web - Windows - iPhone
På eftermiddagen den elfte dagen av Ridvan stod ’Abdu'l-Bahá, för ett hundra år sedan, inför
en publik på flera hundra personer och lyfte en hacka som trängde igenom den grästorv som
täckte tempeltomten i Grosse Pointe, norr om Chicago. De som den vårdagen var inbjudna att
bryta marken med honom var av olika bakgrund – norsk, indisk, fransk, japansk, persisk,
indiansk, för att nämna några. Det var som om Tillbedjans Hus, ännu ouppfört, uppfyllde de
önskningar för sådana byggnader som Mästaren uttryckte på kvällen före ceremonin, "att
mänskligheten måtte finna en mötesplats" och "att kungörelsen om mänsklighetens enhet skall
utgå från dess öppna gårdar av helighet ".Hans lyssnare vid detta tillfälle och alla som hörde honom under Hans resor till Egypten och
till Väst, kan blott oklart ha uppfattat de långtgående konsekvenserna av Hans ord för
samhället, för dess värderingar och angelägenheter. Är det ens idag någon som kan göra
anspråk på att ha skymtat något annat än en antydan, avlägsen och otydlig, av det framtida
samhälle som Bahá'u'lláhs uppenbarelse är bestämd att ge upphov till? För låt ingen tro att
den civilisation mot vilken de gudomliga lärorna driver människosläktet kommer att följa
blott genom justeringar av den nuvarande ordningen. Långt därifrån. I ett anförande som hölls
några dagar efter att Han hade lagt hörnstenen till Modertemplet i Väst, hävdade ‘Abdu’l-
Bahá att " manifestationen av andliga krafter kommer att resultera i att den mänskliga världen
anpassar sig till en ny social form”, att "Guds rättvisa kommer att bli uppenbar i alla
mänskliga angelägenheter ". Dessa och otaliga andra uttalanden av Mästaren till vilka bahá’í-
samfundet vänder sig om och om igen under detta hundraårsjubileum, ökar medvetenheten
om det avstånd som skiljer samhället som det nu är ordnat från den häpnadsväckande vision
Hans Fader skänkte världen.Trots de lovvärda insatserna i varje land av personer med goda avsikter som arbetar för att
förbättra samhällsförhållanden, ter sig dessvärre hindren för förverkligandet av en sådan
vision oöverstigliga för många. Deras hopp går om intet på grund av felaktiga antaganden om
den mänskliga naturen som så genomtränger de nutida strukturerna och traditionerna att de
har uppnått status av etablerade fakta. Dessa antaganden verkar inte ta någon hänsyn till den
märkliga reservoar av andlig potential som är tillgänglig för varje upplyst själ; i stället är de
för sitt rättfärdigande beroende av mänsklighetens brister som vi dagligen ser exempel på och
stärker en gemensam känsla av förtvivlan. En slöja i lager på lager av falska premisser
skymmer därmed en grundläggande sanning: Tillståndet i världen speglar en snedvridning av
den mänskliga anden, inte dess grundläggande karaktär. Syftet med varje Gudsmanifestation
är att åstadkomma en omvandling av både det inre livet och de yttre villkoren för
mänskligheten. Och denna omvandling inträffar naturligt när en växande mängd människor,
som förenas av de gudomliga befallningarna, kollektivt strävar efter att utveckla andliga
förmågor för att bidra till en process av samhällsförändring. Liksom den hårda mark som
Mästaren bröt igenom för ett århundrade sedan, kan de rådande teorierna i denna tid till en
början verka ogenomträngliga för förändring, men de kommer utan tvekan att blekna bort, och
genom "Guds frikostighets vårregn " kommer "den sanna förståelsens blommor" att skjuta
upp friska och vackra.Vi frambär tack till Gud för att ni – Hans största namns samfund – genom styrkan av Hans
ord kultiverar miljöer där sann förståelse kan blomstra. Även de som utstår fångenskap för
trons skull gör, genom sina outsägliga offer och sin ståndaktighet, det möjligt för "kunskapens
och visdomens hyacinter" att blomma i medkännande hjärtan. Över hela jorden ägnar sig
hängivna själar åt arbetet att bygga en ny värld genom systematiskt genomförande av
riktlinjerna i femårsplanen. Så väl har dess egenskaper förståtts att vi inte känner något behov
av att ytterligare kommentera dem här. Våra böner, som framförs vid en Allvälgörande
försyns tröskel, är att den Högsta härskarans bistånd måtte förunnas var och en av er för att
bidra till planens framsteg. Vår innerliga önskan, understödd av bevittnandet av era hängivna
insatser under det gångna året, är att ni kommer att intensifiera er skickliga tillämpning av den
kunskap ni förvärvar genom erfarenhet. Nu är inte tiden att vara återhållsamma; alltför många
är fortfarande omedvetna om den nya gryningen. Vilka utom ni kan förmedla det gudomliga
budskapet? "Vid Gud”, bekräftar Bahá’u’lláh med hänvisning till Saken, "detta är arenan för
insikt och avskiljande, för vision och upphöjelse, där ingen kan sporra sin springare utom den
Barmhärtiges tappra ryttare, som har avskilt sig från varandets värld."
Att iaktta bahá'í-världen i arbete är att betrakta en utsikt som verkligen är ljus. Hos den
enskilde troende, som framför allt önskar bjuda in andra till gemenskap med Skaparen och till
att tjäna mänskligheten, kan man se tecken på den andliga omvandling, som av Tidsålderns
herre är avsedd för varje själ. I den anda som besjälar aktiviteterna i varje bahá’í-samfund
som är inriktade på att höja förmågan hos sina medlemmar, unga som gamla, samt hos sina
vänner och samarbetspartners, att tjäna det gemensamma bästa, kan man få en indikation på
hur ett samhälle som grundas på de gudomliga lärorna kan utvecklas. Och i de avancerade
kluster, där man har ett överflöd av aktiviteter som styrs av planens ramverk, och behovet av
att säkerställa samstämmighet mellan olika tillvägagångssätt är som mest akut, erbjuder de i
utveckling stadda administrativa strukturerna glimtar, om än svaga, av hur trons institutioner
stegvis kommer att ta på sig en allt större del av sitt ansvar för att främja människors välfärd
och framsteg. Det står alltså klart att utvecklingen av individen, samhället och institutionerna
är enormt löftesrik. Men utöver detta, noterar vi med särskild glädje hur de relationer som
binder samman dessa tre markeras av en stor ömsint tillgivenhet och ömsesidigt stöd.
I motsats till detta återspeglar relationerna mellan de tre motsvarande aktörerna i världen i
stort – medborgaren, civilsamhället, och samhällsinstitutionerna – den oenighet som präglar
mänsklighetens turbulenta övergångsskede. Ovilliga att agera som ömsesidigt beroende delar
av en organisk helhet, är de låsta i en maktkamp som slutligen visar sig meningslös. Hur
mycket annorlunda är då inte det samhälle, som ‘Abdu’l-Bahá, i otaliga skrifter och föredrag,
skildrar – där såväl alldagliga mellanhavanden, väl som de mellanstatliga relationerna, är
formade av medvetandet om mänsklighetens enhet. Relationer som genomsyras av detta
medvetande odlas av bahá’íerna och deras vänner i byar och grannskap runt om i världen; från
dem kan skönjas de rena dofterna av ömsesidighet och samarbete, av harmoni och kärlek.
Inom sådana anspråkslösa ramar framträder ett synligt alternativ till samhällets välbekanta
stridigheter. På så vis blir det uppenbart att den person som önskar uttrycka sin personlighet
ansvarsfullt och eftertänksamt deltar i samråd ägnade åt det gemensamma goda och avvisar
frestelsen att insistera på personliga åsikter; en bahá'í-institution som inser behovet av
samordnade åtgärder som kanaliseras mot fruktbara slutresultat syftar inte till att kontrollera
utan till att vårda och uppmuntra; det samfund som skall ta ansvar för sin egen utveckling,
erkänner den enhet som frambringas genom helhjärtat engagemang i de planer som utarbetats
av institutionerna, som en ovärderlig tillgång. Under inflytande av Bahá'u'lláhs uppenbarelse
är relationerna mellan dessa tre fyllda med ny värme, nytt liv; sammantagna utgör de en livmoder inom vilken en andlig världscivilisation, präglad av gudomlig inspiration, gradvis
mognar.Uppenbarelsens ljus är bestämt att upplysa varje sfär av strävan; i var och en kommer de
relationer som upprätthåller samhället att omstöpas; i var och en söker världen exempel på hur
människor bör vara mot varandra. Vi ber er att ta i beaktande, med tanke på dess
framträdande roll i frambringandet av den jäsning som så många människor nyligen har
dragits in i, mänsklighetens ekonomiska liv- där orättvisa tolereras med likgiltighet och
oproportionerlig förtjänst ses som ett tecken på framgång. Så djupt förankrade är sådana
skadliga attityder att det är svårt att föreställa sig hur någon enskild person ensam kan
förändra de rådande normer som styr relationerna inom detta område. Likväl finns det
förvisso metoder en bahá’í borde avhålla sig från, såsom oärliga affärsuppgörelser och
ekonomisk exploatering av andra. Ett troget efterföljande av de gudomliga förmaningarna
kräver att det inte finns någon motsättning mellan det egna ekonomiska beteendet och ens
övertygelser som bahá’í. Genom att i sitt liv tillämpa de principer i tron som rör rättvisa och
rättrådighet, kan en enda själ upprätthålla en norm som är långt över den låga tröskel som är
världens måttstock. Mänskligheten är utmattad av brist på ett livsmönster att sträva efter; vi
förlitar oss på att ni utvecklar samfund vars sätt att verka ger hopp åt världen.
I vårt Ridvan-budskap 2001, uppgav vi att i länder där processen för anslutning i skaror var
tillräckligt långt gången och tillståndet i de nationella samfunden var gynnsamma, skulle vi
godkänna etablerandet av Tillbedjans hus på nationell nivå, vars uppkomst skulle bli ett inslag
i det femte stadiet av trons danande tidsålder. Med översvallande glädje meddelar vi nu att
nationella Mashriqu'l-Adhkár ska uppföras i två länder: Demokratiska republiken Kongo och
Papua Nya Guinea. I dessa är de kriterier vi har uppställt bevisligen uppnådda och gensvaret
från deras folk, på de möjligheter som skapats av den nuvarande serien av planer, har varit
anmärkningsvärt. Med byggandet av det sista av de kontinentala templen på väg, i Santiago,
erbjuder inledandet av projekt för att bygga nationella Tillbedjans hus ännu ett glädjande
bevis på Guds tros nedträngande i samhällets jord.
Ännu ett steg är möjligt. Mashriqu'l-Adhkár, som beskrivs av ‘Abdu’l-Bahá som "en av de
mest livsviktiga institutionerna i världen", förenar två viktiga och oskiljaktiga sidor av bahá'í-
livet: Tillbedjan och tjänande. Föreningen av dessa två återspeglas också i den
samstämmighet mellan planens samhällsbyggande funktioner, särskilt tillväxten av en
hängiven anda, som kommer till uttryck i samlingar för bön och en pedagogisk process som
bygger kapacitet för tjänande av mänskligheten. Sambandet mellan tillbedjan och tjänande är
särskilt uttalat i de kluster runt om i världen, där bahá’í-samfund har vuxit betydligt i storlek
och vitalitet, och där deltagandet i social verksamhet projekt är påtaglig. Några av dessa har
utsetts till utvecklingsplatser för spridning av lärande så att näring kan ges till vännernas
förmåga att utveckla juniorprogrammet i anknutna områden. Som vi nyligen har antytt ger
förmågan att uthålligt driva detta program även bränsle till utvecklingen av studiecirklar och
barnklasser. Således stärker utvecklingsplatsen för lärande, utöver dess primära ändamål, hela
programmet för expansion och konsolidering. Det är inom dessa kluster som framväxten av
ett lokalt Mashriqu'l-Adhkár kan övervägas under de kommande åren. Med våra hjärtan
bräddfulla av tacksamhet till den Uråldriga skönheten, är det med stor glädje vi upplyser er
om att vi inleder samråd med berörda Nationella andliga råd beträffande uppförandet av det
första lokala Tillbedjans hus i vart och ett av följande kluster: Battambang, Kambodja; Bihar
Sharif, Indien; Matunda Soy, Kenya; Norte del Cauca, Colombia; och Tanna, Vanuatu.
För att stödja byggandet av dessa två nationella och fem lokala Mashriqu'l-Adhkár, har vi
beslutat att grunda en tempelfond vid Världscentret till förmån för alla sådana projekt. Alla
vänner är inbjudna att bidra uppoffrande till den, i den mån deras tillgångar medger.
Älskade medarbetare: den mark som bröts av ‘Abdu’l-Bahás hand för hundra år sedan ska
åter brytas i ytterligare sju länder, vilket endast är upptakten till den dag då inom varje stad
och by, i lydnad mot Bahá'u'lláhs bud, en byggnad blir rest för tillbedjan av Herren. Från
dessa Guds åminnelses gryningsplatser kommer det att lysa strålar av Hans ljus och strömma
ut hymner till Hans pris.