Web - Windows - iPhone
1993.1 Vi har kommit till Festivalernas Konung i den oförminskade glöden av det Heliga Arets förunderliga välsignelser genom vilket vi just har passerat stärkta, återupplivande och stimulerade i våra heliga värv. Ty det var en tid då Abhá-skönheten spred Sin nåds strålglans över Sitt världsvida samfund med ett sådant skimmer an det förlänade en förvånansvärd framgång åt Hans efterföljares ansträngningar att högtidlighålla en så betydelsefull dubbel årsdag som 100-ärsdagen för Hans bortgång och Hans Förbunds inledning. Det var uppehållet för åminnelse som frambringade ett tillkännagivande av det Allra största namnet vilket genljöd över hela jorden som aldrig tidigare. Men det som så klart verkat vara ett externt fenomen var i högsta grad en återspegling av vårt inre förvärvande även djupare förståelse för var relation till Bahá’u’lláh. Vår egen förståelse av samfundets universalitet, av dess förkroppsligande av Hans tros första princip, den princip som välver sig över alla de andra, har lämnat ett nytt och tvingande intryck i våra hjärtan. Effekterna av detta medvetande demonstrerades på ett slående sätt vid åminnelsen i det Heliga landet i maj förra året och i än större omfattning, vid världskongressen i november som för att bekräfta vår visshet i dessa desperat oroliga tider att mänskligheten obevekligen rör sig mot sitt hittills gäckande öde av enhet och fred. Vi har verkligen flugit pä andens vingar under del Heliga året till en höjd från vilken vi sett den snabbt an-nalkande glansen från Herrens uråldriga löfte om an människosläktet en dag ska förenas.
1993.2 De spännande detaljerna från de händelser som utspann sig under året är alltför många till antalet för att kunna beskrivas har, ty den Helige andes verkan kändes överallt och detta genomsyrade vännernas aktiviteter med en mystisk kraft. Låt det räcka med an minnas sådana höjdpunkter som samlingen av det största antalet bahá’íer i maj förra året som någonsin deltagit i ett evenemang i det Heliga Landet, rundvandringen kring Bahá’u’lláhs gravhelgedom av representanter från i stort sett varje nation; närvaron av majoriteten av de kvarvarande av Bahá’u’lláhs riddare vid tiden för nedläggandet av hedersrullan vid ingången till den Allra heligaste gravhelgedomen; världskongressens makalösa storlek och dess deltagares ofantliga mångfald inklusive ett stort antal ungdomar som engagerade sig i sitt eget program: processionen av representanter för världens raser och nationer vid detta imponerande tillfälle: satellitsändningen som band samman kongressen och Världscentret med alla kontinenter. Dessa var alla en del av en verkligt sällsynt erfarenhet och de har förevigat hundraårshögtidernas ryktbarhet.
1993.3 De oräkneliga uppfinningsrika ansträngningar som vänner över hela jorden har gett sig i kast med, från avlägsna byarna till stora städer, för att högtidlighålla dess viktiga årsdagar har på nytt illustrerat den djupa nivå till vilken Bahá’ulláhs tro har befästs och de har skapat undervisningsarbete på många områden med ovanliga och förvånande resultat. Den makalösa publicitet som det Heliga årets syfte och aktiviteter genom massmedia i stora och små länder fick, den uppmärksamhet de lagstiftande organen och offentliga ämbetsmän ägnade hundraårsdagen, gester averkännande och uppskattning av tron från regerings-organ, i samband med vilket ett offentligt monument som bär en inskription från Bahá’u’lláhs skrifter och en stor avbildning av det Största namnet invigdes - sådana utvecklingar gav klara indikationer att samfundets profil hade framhävts i allmänhetens ögon.
1993.4 Förutom alla dessa markanta händelser och utvecklingar men av ännu större betydelse på grund av dess långtgående konsekvenser för hela den mänskliga rasen var utgivningen av den kommenterande engelska översättningen av Kitáb-i-Aqdas, den Allra heligaste boken, vid naw-rúz. Vi har kommit ännu ett steg närmare till den tid som ‘Abdu’l-Bahá förutsäg: ”När den Allra heligaste bokens lagar träder i kraft”, sade Mästaren. ”... kommer universell fred att resa sitt tält i jordens centrum och det välsignade Livets träd kommer att växa och breda ut sina grenar i en sådan omfattning an det kommer att överskugga Öst och Väst.”
1993.5 Året for hundraårsjubiléet var också en period under vilken situationen i världen som helhet blev än mer förvirrad och paradoxal: det fanns samtidiga tecken på ordning och kaos, löften och besvikelser. Bland virrvarret i de rådande statsangelägenheterna, men med en sådan känsla av förundran och glädje, mod och tro som det Heliga året har ingjutit i våra hjärtan, har vi vid denna riḍván i vår tros etthundraochfemtionde år just påbörjat en treårsplan. Dess begränsade längd framtvingas av tidens snabba växlingar. Men planens huvudsakliga syfte är absolut nödvändigt för Sakens och människosläktets framtid. Den är nästa stadium i avtäckandet av det gudomliga undervisningsbrevet nedskrivet av Förbundets centrum. Planen kommer att bli ett mått på vår beslutsamhet att reagera på de ofantliga möjligheter vid denna kritiska tidpunkt i planetens sociala utveckling. Genom ett bestämt strävande att nå dess angivna syfte och med full insikt om dess mål, anpassade till villkoren i varje nationellt samfund, kommer vägen an göras fri för en passande projektion av trons roll i förhållande till de oundvikliga utmaningar som möter hela mänskligheten mot slutet av det snabbt förbiilande, ödesmättade tjugonde århundradet.
1993.6 En massiv utvidgning av bahá’í-samfundet måste nås långt bortom alla tidigare rekord. Uppgiften med att sprida budskapet till flertalet av mänskligheten i byar, kommuner och storstäder miste utvidgas snabbt. Behovet av detta är kritiskt, ty utan det kommer den Administrativa ordningens, med hårt arbete, upprättade organ inte att få möjlighet att utvecklas och på ett fullgott sätt visa sin inne-boende kapacitet an sörja för mänsklighetens skriande behov i dess timme av fördjupad desperation. I detta avseende måste det ömsesidiga beroendet mellan undervisning och administration förstås fullt ut och allmänt betonas, ty den ena förstärker den andra. De samhällsproblem som påverkar vårt samfund och de problem som naturligt uppstår inne i själva samfundet, oavsett om de är sociala, andliga, ekonomiska eller administrativa kommer alt lösas när vårt antal och våra resurser ökar och när vännerna på alla samfundsnivåer utvecklar förmågan, villigheten, modet och beslutsamheten att lyda lagarna, tillämpa principerna och administrera rons angelägenheter i enlighet med gudomliga föreskrifter.
1993.7 Den nya planen kretsar omkring ett trippeltema: att öka trons vitaliteten hos enskilda troende, att i hög grad öka de mänskliga resurserna i Saken och att gynna en utveckling av lokala och nationella bahá’í-institutioner så att de fungerar på ett riktigt sätt. Detta är för att kunna fokusera på kraven för framgång, så att planens mångfaldiga mål kan uppnås i dessa omvälvande tider.
1993.8 Mot bakgrund av de framträdande tecknen på moralisk dekadans som dagligen urholkar det civiliserade livets grund, framstår dessa malande ord av Bahá’u’lláh som en brådskande nödvändighet: “Livskraften i människors tro på Gud håller på att dö ut i varje land; ingenting mindre än Hans välgörande medicin kan någonsin återställa den. Den frätande ogudaktigheten äter sig in i det mänskliga samhällets livsviktiga delar, vad annat än Hans mäktiga uppenbarelses läkemedel kan rena och återuppliva det?” Sådana ord har en speciell innebörd for de handlingar som utförs av vemhelst som har erkänt Tidsåderns Herre. En avgörande konsekvens av detta erkännande är en övertygelse som sporrar till ett godtagande av Hans bud. Djupet i tron säkerställs genom den inre omvandling, detta förvärvande av andlig och moralisk karaktär som är resultatet av lydnad gentemot de gudomliga lagarnaa och principerna. Mot detta mål bidrar utgivandet av den kommenterade Kitáb-i-Aqdas på engelska och dess emotsedda tidiga publiceringen på andra stora språk, med en mäktig tillsats av gudomlig vägledning, till insikten om trons livskraft som är nödvändig, for den andliga välfärden och lyckan hos individer och för att stärka samhällsstrukturen. Inte mindre nödvändig for att understödja denna livskraft är odlandet av en känsla av andlighet, denna mystiska känsla som förenar individen med Gud och som uppnås genom meditation och bön.
1993.9 Att träna vännerna och leda dem i deras strävanden genom seriösa individuella studier för att erhålla kunskap om tron for att tillämpa dess principer och administrera dess angelägenheter är oundgängligt för att utveckla sådana mänskliga resurser som är nödvändiga för trons framgång. Men enbart kunskap är inte tillräckligt; det är väsentligt att träningen ges på ett sätt som inspirerar kärlek och hängivenhet, fostrar till fasthet i Förbundet, manar individen att ta aktiv del i sakens arbete och att ta sunda initiativ för att främja dess intressen. Särskilda ansträngningar för att attrahera människor med stor kapacitet till tron kommer också att racka långt för att tillhandahålla de mänskliga resurser som i så hög grad behövs just nu. Dessutom kommer dessa strävanden att stimulera och stärka de Andliga Rådens förmåga all möta dessa tungt växande ansvar.
1993.10 Dessa institutioners korrekta funktion beror till stor del på de ansträngningar deras medlemmar gör för att bekanta sig med sina plikter och att samvetsgrant stå fast vid principerna för personliga beteende och i sin uppträdande vid officiella åtaganden. Relevant är också deras föresats att avlägsna alla spår av främlingskap och sekteristiska tendenser, deras förmåga att vinna vännernas tillgivenhet och stöd i området och att få med sig så många individer som möjligt i sakens arbete. Genom sitt kontinuerliga mål att förbättra sina fullgöranden kommer de samfund de vägleder att återspegla en livsstil som kommer att vara en heder för tron, och som en välkommen följd av detta, att återtända hoppet bland de allt mer desillusionerade samhällsmedlemmarna.
1993.11 Då Nationella andliga råd med det villiga stödet av de Kontinentala rådgivar-nämnderna kartlägger den kurs som ska följas under denna korta tidsperiod, kommer Världscentrat att rikta sin uppmärksamhet på att samordna vitt spridda aktiviteter över hela planeten och ge vidare vägledning för trons utåtriktade angelägenheter när det internationella bahá’í-samfundet dras djupare in i hand-havandet av världsfrågorna. Det kommer att göra detta medan det samtidigt fortsätter med noga övervägd fart de gigantiska byggnadsprojekten på Guds Heliga berg som utgör en del av en process som klart förutsågs av Shoghi Effendi som synkroniserad med två inte mindre anmärkningsvärda utvecklingar: etablerandet av den Mindre freden och utvecklingen av nationella och lokala bahá’í-institutioncr. Vid slutet av planen kommer alla återstående konstruktions-faserna av projekten på Karmelberget att ha påbörjats: stommen till det Internationella undervisningscentret, Centret för studiet av texterna och utbyggnaden av den Internationella arkivbyggnaden kommer att ha rests; och sju terrasser nedanför Bábs gravhelgedom kommer att vara färdiga.
1993.12 Den dramatiska ökningen av arbetet för saken under senare år och den utveckling som förväntas under denna nya plan kräver materiella resurser som inte varit tillräckliga på länge, även om avsevärda ökningar har skett när det gäller bidrag till bahá’í-fonderna. De ekonomiska kriserna som rapporterats vida omkring verkar vara ödesbestämda att bli ännu värre, men varken de ekonomiska eller andra pressande problem kommer till slut att lösas om inte Bahá’u’lláhs sak får den uppmärksamhet den förtjänar av nationer och folk och om det inte får tillräckligt materiellt stöd frän sina registrerade anhängare. Må vännerna överallt beakta, tillsammans med sina baha’i-institutioner och individuellt, oförskräckta av de osäkerheter, de faror och den finansiella knappheten som nationerna drabbas av, vad som nu måste göras av var och en för att möta detta oundvikliga, heliga ansvar som åvilar dem.
1993.13 Vår vädjan om omedelbar, fördubblad och vidmakthållen handling vad gäller planens alla aspekter riktas i första hand till den enskilde troende i varje lokalitet som inom sig besitter en aning initiativförmåga som tryggar framgången för varje globalt bahá’í-åtagande och ”på vilken som en sista åtgärd”, såsom vår älskade Beskyddare på ett tydligt och klart sätt uttryckte det ”hela samfundets öde beror” . Målen i Treårsplanen kommer inte att vinnas enkelt men de måste uppnås på ett storslaget sätt oavsett uppoffringar. Det borde därför inte finnas någon tvekan eller försening från individens eller Andliga rådens sida i att uppmärksamma dem, så att inte mänsklighetens problem läggs på hög eller ökningen av interna kriser saktar ner vår fart. Låt oss alltid minnas att vi förtjänar våra segrar genom tester och prövningar, vi vänder kriser till vår fördel och får framgång genom att ta tillfallet i akt att visa livsdugligheten och den vinnande kraften i våra principer. I det fortgående vågsvallet från Guds Sak, har kriser och segrar alltid växlat och har alltid bevisat att de är beståndsdelar av framgång. När vi känner doften av det Heliga årets triumfer, låt oss inte glömma verkligheten som denna återkommande erfarenhet visar. Låt oss också minnas att vara välsignelser är lika stora som våra utmaningar, såsom det upprepade gånger visats genom vår ärorika historia.
1993.14 Älskade vänner: Bli inte bestörta eller avskräckta. Sök mod i Guds lagars och föreskrifters säkerhet. Dessa är de allra mörkaste timmarna före gryningen. Fred, såsom utlovats, kommer när natten tar slut. Skynda framåt för att möta gryningen.
Universella rättvisans hus budskap