Den andliga strömning som utövade sådana galvaniserande effekter vid det Internationella Bahá’í konventet föregående Ridvan, har svept genom hela världssamfundet, uppväckt dess medlemmar i både öst och väst till sådana bedrifter och insatser i undervisningsarbetet som aldrig tidigare erfarits under ett enda år. Den höga nivån av anslutningar i sig själv bekräftar detta, eftersom nästan en halv miljon nya troende redan har rapporterats. Namn på så vitt skilda som Indien och Liberia, Bolivia och Bangladesh, Taiwan och Peru, Filippinerna och Haiti träder i förgrunden när vi betraktar de samlade bevisen på det inträde i skaror som efterlystes i vårt budskap för ett år sedan. Dessa bevis är hoppingivande tecken på att en än större acceleration väntar i vilken alla nationella samfund, oavsett läget för deras nuvarande undervisningsansträngningar, till slut kommer att dras med i.
Vi ser tillbaka med känslor av ödmjuk tacksamhet och ökade förväntningar på den häpnadsväckande utveckling som ägt rum under en så kort tidsrymd. Ett sådant framsteg har varit godkännandet av de förslag på utformning av terrasserna till Bábs helgedom som utarbetats av Faríburz Sahbá, vilket inleder ett nytt skede i förverkligandet av Mästarens och Beskyddarens vision för den väg längs vilken konungarna och de styrande skall gå uppför Karmelbergets sluttning för att betyga sin vördnad vid Bahá’u’lláhs martyrdödade Föregångares vilorum. Andra framsteg inbegriper: Godkännande av de centrala myndigheterna i Moskva till ansökan från ett antal Bahá’íer i Ishqábád om att få återupprätta stadens Lokala Andliga Råd; de inledande stegen mot öppnandet av ett Bahá’í informationscentrum i Budapest, Trons första kontor av detta slag i östblocket; etablerandet av en gren av det Internationella Bahá’í samfundet för offentlig information i Hong Kong, i väntan på den tid då Tron kan proklameras på det kinesiska fastlandet.
Iögonfallande bland dessa framsteg har också det lyckosamma delarrangemanget av det Internationella Bahá’í samfundet av “Arts for Nature” programmet i London varit, vilket hållits för att gynna Världsnaturfondens (WWF) arbete; undertecknandet av en överenskommelse i Genève om att etablera regelrätta arbetsförbindelser mellan Världshälsoorganisationen (WHO) och det Internationella Bahá’í samfundet; det officiella godkännandet av en Bahá’í läroplan för allmänna skolor i New South Wales, Australien; den strida strömmen av besökare till templet i New Delhi, som svällt ut till omkring fyra miljoner sedan byggnaden invigdes i december 1986, inberäknat ett ovanligt stort antal högre regeringstjänstemän och andra prominenta personer från många länder, bland dem Kina, Sovjetunionen och andra länder i östblocket. Dessa, tillsammans med otaliga andra höjdpunkter detta enda år sammansmälter med den heltäckande listan av presentationer som hittills åstadkommits i Sexårsplanen och framvisar en dynamisk bild av accelererande aktivitet över hela Bahá’í världen.
Inget omnämnande av en sådan underbar utveckling kan låta bli att erkänna såväl den andliga som den samhälleliga betydelsen av den våg av förföljelse som varat i ett decennium och som drabbat våra iranska systrar och bröder med ett sådant övermått av grymhet. Endast i framtiden kommer den fullständiga betydelsen av deras offer att bli känd, men vi kan klart urskilja dess inflytande i den utomordentligt stora framgången när det gäller proklamerandet av Tron och etablerandet av goda relationer världen över. Det är därför med djup tacksamhet och glädje som vi offentliggör att den större delen av Bahá’í fångarna i Iran nu frigivits. Medan vi gläder oss, kan vi, emellertid, ändå inte glömma att den fullständiga frigörelsen av de iranska Bahá’íerna och tillförsäkrandet av dess medlemmars rättigheter ännu återstår.
I stundens glädje välkomnar vi varmt de två Nationella Andliga Råd, som bildas denna Ridvan, ett i Macao i Sydöstasien, det andra i Guinea Bissau i Västafrika.
Genom den förvirringens skenbild som bringar dagens samhället i oordning, syns ett avlägset skimmer, ännu så svagt, men ändå urskiljbart, av att höjdpunkten sakta, men säkert, närmar sig för de tre parallella processer, som den älskade Beskyddaren förutsåg, nämligen: frambringandet av den Mindre freden, uppförandet av byggnaderna längs Cirkelbågen på berget Karmel och utvecklingen av de Nationella och Lokala Andliga Råden. Under Sexårsplanen i denna den fjärde epoken i den danande tidsåldern, och särskilt under det år som nyss gått till ända, har detta ännu så fjärran skimmer närmat sig. För vem skulle väl ha kunnat föreställa sig, ens vid denna Plans början, de plötsliga förändringar i attityder som förmått politiska ledare på några av de mest plågade platserna på jorden att bryta upp från till synes omedgörliga positioner - förändringar som de senaste månaderna har manat ledarskribenter att fråga: “Håller fred på att bryta ut?”. För varje observatör som är medveten om den gudomliga Källan till sådana händelser är denna utveckling utan tvekan uppmuntrande, även om de exakta omständigheter som åtföljer upprättandet av den Mindre freden inte är kända av oss: även dess exakta tidpunkt är fördold i Guds Stora Plan.
De två andra processerna är direkt beroende av den grad till viken Bahá’u’lláhs anhängare uppfyller sina klart beskrivna plikter. Det finns goda skäl att fatta mod. Har att inte de arkitektoniska förlagorna till de återstående byggnaderna längs Cirkelbågen antagits och de detaljerade konstruktionsplaner som kommer att leda till deras förverkligande som bevittnat den ökande styrkan hos de Nationella och Lokala Andliga Rådens förmåga att göra upp och utföra planer, i sociala institutioner, att svara mot allmänhetens krav på ekonomiska projekt? Styrks inte dessa Råd av de vakna, rådsmedlemmarna och deras assistenter, alla vars knoppande krafter skickligt samordnas av det Internationella Undervisningscentret - en institution vars ökande medlemsantal redan har framvisat ett liv, en vision och en mångsidighet som väcker beundran?
Hur frestande det än må vara att dröja vid de positiva dragen i vår utveckling, är det ändå bättre om vi sporras av dem än att vi ska vilja på våra lagrar. Låt oss därför fortsätta att, utan att låta oss avledas och med full tillförsikt, begagna oss av de storslagna möjligheter som sammansmältningen av dessa pågående processer medger för att förverkliga vår heliga Saks omedelbara intressen. Dessa intressen är utan tvekan definierade i huvudmålen i Sexårsplanen, vars andra hälft vi nu har påbörjat, fullt medvetna om den inte alltför avlägsna ankomsten av det Heliga Året, 1992 1993 och dess betydelsefulla högtidlighållande.
Tillsammans med den hela tiden tilltagande driften av att undervisa, måste vi gå framåt med alla tillgängliga medel med projekt av yttersta vikt. Arbetet fortsätter med förberedelserna för publiceringen på engelska av Kitáb-i-Aqdas, Bahá’í uppenbarelsens Moderbok. Förberedelser måste nu vidtas för en passande åminnelse i det Heliga Landet av hundraårsminnet av Bahá’u’lláhs bortgång. Planerna för världskongressen i New York 1992 måste fortsätta planenligt. Dessutom måste ytterligare systematisk uppmärksamhet ögnas åt det möjliga utplånandet av analfabetismen ur Bahá’í samfundet, en prestation som, mer än allt annat, skulle göra det Heliga Ordet tillgängligt för alla vännerna och på så sätt stärka deras strävanden att leva Bahá’í livet. Likaledes måste bistånd till bemödandena att bevara naturen på sätt som är förenliga med livsrytmen i vårt samfund tillmätas större betydelse i Bahá’í aktiviteterna.
Vad gäller projekten på Karmelberget, har ett projektledningskontor etablerats, och den tekniska staben håller nu på att sättas samman. Geologiska undersökningar vid platserna för de planerade byggnaderna längs Cirkelbågen skall snart påbörjas - ett steg som föregår de första spadtagen som hela Bahá’í världen väntar på. Därför tar vi detta tillfälle i akt att underrätta er om det tvingande behovet av det erforderliga kapitalet, både för att påbörja konstruktionen och för att upprätthålla detta arbete när det väl påbörjats.
Alla dessa behov måste och kommer med säkerhet att tillgodoses genom förnyat hängivet tjänande av varje medveten medlem i Bahás samfund, och särskilt genom personligt engagemang i undervisningsarbetet. Av så grundläggande betydelse är detta arbete för att säkra grunden i alla Bahá’í åtaganden och främja fortgången av inträde i skaror att vi känner oss uppmanade att lägga till ett ord som betoning för ert övervägande. Det är inte nog att utöka medlemsrullorna, hur nödvändigt det än är. Själar måste omvandlas, samfund därigenom konsoliderade, nya livsmönster måste på så sätt uppnås. Förvandlingen är det oundgängliga syftet med Bahá’u’lláhs Sak, men det är beroende av individens vilja och strävanden att uppnå detta i lydnad inför Förbundet. Nödvändigt för utvecklingen av denna livsuppfyllande omdaning är kunskapen om Guds Vilja och Syfte genom regelbundet läsande och studerande av det Heliga Ordet.
Älskade vänner; den inneboende energi som alstrats av detta gångna års framgångar återspeglas inte bara i de möjligheter för en betydande expansion för Saken utan också i en stor förekomst av utmaningar - kritiska, ofrånkomliga och mångsidiga - vilka har samverkat på sätt som ställer krav bortom varje tidigare mått på våra andliga och materiella mittpunkt av Sexårsplanen har vi nått ett historiskt ögonblick som bär förhoppningar och möjligheter i sitt sköte - ett ögonblick vid vilket betydelsefulla utvecklingslinjer i världen riktas in allt närmare mot Guds Saks principer och mål. Den tvingande nödvändigheten för vårt samfund att skynda framåt mot uppfyllandet av denna världsomspännande kallelse är därför kolossal.
Vårt första gensvar måste bli att undervisa - att undervisa oss själva och att undervisa andra - på alla nivåer i samhället, med alla möjliga medel, och utan ytterligare dröjsmål. Den älskade Mästaren sade, i ett manande tal om undervisning, att det “inte är förrän ljuset är tänt som det kan sprida sin lågas klarhet, inte förrän ljuset lyser fram som dess lysande sken kan skingra det omgivande mörkret”. Gå då framåt och bli “tändare av de otända ljusen”.
Vår bestående kärlek, vår outtröttliga uppmuntran, våra ständiga innerliga böner följer er varthän ni än må färdas, vad ni än må göra i tjänandet av vår älskade Herre.
Universella rättvisans hus budskap