Web - Windows - iPhone
Den framgångsrika inledningen av Sjuårsplanen och de framsteg som gjorts under det första året av dess inledningsfas mildrar i någon mån de katastrofer och olyckor som har angripit Guds kämpande Tro. Den senaste vågen av förföljelser som har släppts loss över oss i vår Tros vagga har, genom gudomligt påbud, lagts till andra plågor som hemsöker hela det internationella Bahá’í samfundet. Inom den korta tidsrymden av tjugo veckor, kallades tre av Bahá’u’lláhs embryonala världsordnings främsta tjänare, Guds Saks Händer Enoch Olinga, Rahmatu’lláh Muhájir och Hasan Balyúzí till Abhá riket, mitt under höjdpunkten av deras strålande tjänande av Guds Tro och lämnade därmed oss övriga sörjande och upprörda över vår enorma förlust och av de tragiska och brutala omständigheter som rådde vid mordet på den älskade Enoch Olinga och medlemmar av hans familj.
I Iran öppnade den förvirring, som hela landet hade gripits av, dörrarna för Trons våldsamma och oförsonliga fiender att ge fritt utlopp åt sitt fanatiska hat utan att hindras av någon myndighet. Bábs heliga hus har raserats och förslag har gjorts att utplåna själva platsen. Man har lagt beslag på Síyáh-Chál och Bahá’u’lláhs hem i Teheran tillsammans med andra heliga platser och egendomar. En medlem av Nationella Andliga Rådet och två från Teherans Lokala Andliga Råd har kidnappats. Två av dessa vistas på okänd plats medan den tredje är i fängelse. En medlem av Rådgivarnämnden och några vänner som är knutna till nationella centrat eller är medlemmar av Teherans Lokala Andliga Råd har fängslats. Bahá’íer har utsatts för hårda påtryckningar att lämna sin tro och i ett fall följde en troende, som vägrade göra detta, martyrernas ärofulla väg och avrättades. Dessutom har en förtalkampanj och en kampanj att göra falska anklagelser mot vännerna igångsatts i ett försök att göra dem syndabockar för folkmassornas otyglade känslor.
Ändå är, som alltid i Guds Sak, dialektikens välgörande verkan, genom katastrof och triumf, klart synbar. Det kärt älskade, svårt prövade, evigt trofasta persiska Bahá’í samfundets tro, vägledda av Nationella Andliga Rådets hjältemodiga ståndpunkt och exempel, understödda och inspirerade av medlemmarna i Rådgivarnämnden och deras hjälprådsmedlemmar, har åstadkommit en andlig återupplivning av de älskade vännerna. De har förenats till att som en människa visa upp en front av glänsande andlighet och visshet och, som en iakttagare rapporterar, framträder som ett bländande samfund, bestående av ivriga, förädlade, strålande nya troende.
Inte heller är inflytandet över det svar de ger på lidandet som uppslukar dem, begränsade till deras hemland. Från den mest avlägsna östern till den mest avlägsna väster, från pol till pol, varhelst Bahá’u’lláhs standar (¿?¿?) har rests, har vännerna känt en eggelse att offra och stå upp för att ta på sig den enorma andel av arbetet för Tron på undervisningsområdet, pionjering och finansiella bidrag som de persiska vännerna för tillfället inte längre kan axla.
Den underbara kärlek som överallt har väckts till liv i Bahá’íernas hjärtan av den plötsliga, alltför tidigt borgången av de älskade Sakens Händer har förmått de troende att pånytt ägna sig åt att med större iver och självuppoffran främja det arbete som alla Sakens Händer ägnar sina liv åt.
Vännernas världsomspännande svar till dessa tragedier är ännu mer uppmuntrande när man tänker på de varningar som ‘Abdu’l-Bahá och den älskade Beskyddaren uttalade om det våldsamma och vittomfattande motstånd som den ökande tillväxten av Guds Sak kommer att väcka. Det finns inget tvivel om detta. Shoghi Effendi fäste uppmärksamheten på “omfattningen och egenskaperna hos de krafter som är bestämda att tävla med Guds heliga Tro” och stödde sitt uttalande på “dessa profetiska och olycksbådande ord” av ‘Abdu’l-Bahá: “Hur stor, hur verkligt stor är inte denna Sak! Hur våldsamt blir inte angreppet från jordens alla folk och släkten. Inom kort skall massornas klagorop överallt i Afrika, överallt i Amerika, ropet från europén och från turken, Indiens och Kinas suckar höras från när och fjärran. Alla och envar skall stå upp med hela sin kraft för att motstå Hans Sak. Då skall Herrens riddare, assisterade av Hans nåd från ovan, styrkta av tro, hjälpta av förståendets kraft och förstärkta av Förbundets legioner stå upp och uppenbara sanningen i versen: ‘Se förvirringen som har drabbat de besegrades stammar!’”
Den älskade Beskyddaren skrev mycket och detaljerat om detta ämne och dess oundvikliga resultat: “Samtidigt som den kamp Hans ord förutsäger är överväldigande, vittnar de också om den fullständiga segern som det Största Namnets försvarare slutligen är bestämda att uppnå.”
Det är därför vår heliga plikt att använda vår frihet till det yttersta, varhelst den kan finnas, att främja Guds Sak medan vi kan. Det säkraste sättet att göra detta och att vinna Bahá’u’lláhs egna välbehag är att söka ernå, med hängivenhet och odödlig kraft, de mål som Planen, som för tillfället är i kraft, har, ty Bahá’u’lláh har förklarat “Att bistå Mig är att undervisa om Min Sak.”
Sjuårsplanen har fått en bra start. Vid Trons världscentrum har det oavbrutna framåtskridandet när det gäller uppförandet av sätet för Rättvisans Hus, reparationen och renoveringen av ‘Abdu’lláh Páshás Hus, fortsatt utvidgning av de trädgårdar som omger Haram-i-Aqdas vid Bahjí och inledandet av en allmän organisation av arbetet vid världscentrat för att anpassa det till dess ständigt växande behov och använda den allra senaste teknologiska utvecklingen, ägt rum.
På det internationella planet vittnar den entusiasm som vännerna hälsade igångsättandet av Sjuårsplanen och omgjordade (¿?¿?) sig för att uppnå målen i den första tvååriga delen; deras generösa och uppoffrande utflöde till fonder; de förtröstansfulla och understödjande ansträngningar som gjorde sig gällande för att bära fram de två heliga företagen som påbörjats på den indiska subkontinenten och vid det vidsträckta Stilla Havets hjärta; de ständiga aktiviteter vid Internationella Bahá’í samfundet då det gäller att utveckla dess relationer med Förena Nationerna; den stora ökningen av antalet Bahá’í barnklasser och de otaliga segrar som vunnits på undervisningsfältet, belagda genom upprättandet av det Största Namnets världsomspännande samfund på mer än 106 000 platser, om den ovederläggliga och i sanning, ständigt ökande styrkas i Guds Sak.
Antalet pionjärer och resande undervisare som har uppnått sin pionjärsposter under det första året av Sjuårsplanen och det ökande antal nationella samfund som har sänt ut dem är högst uppmuntrande. Denna ström av pionjärer och resande undervisare måste öka och spridas vida omkring och vi hoppas innerligt att alla de pionjärer som uppfyller de tilldelade målen under den första delen av Sjuårsplanen åtminstone skall vara på sina pionjärsposter vid Ridvan 1981.
Universella rättvisans hus budskap