Web - Windows - iPhone
Vid avslutningen till nioårsplanens tredje år, erkänner vi tacksamt de gudomliga nådesbevis, varmed Bahá’u’lláh överallt osvikligt stöder och bekräftar sina tjänares hängivna ansträngningar, och vi fastslår tveklöst såsom vår övertygelse, att det största Namnets församling genom sin beslutsamhet och sina uppoffrande ansträngningar både kan nå fullständig seger och kommer att göra detta.
Fjolåret uppfordrades till bildandet av elva nya nationella råd 1967. Samtliga kommer att väljas under Ridvan-tiden. Med stor glädje hälsar vi välkomna Nationella Andliga Råd för Bahá’íerna i följande områden:
Algeriet & Tunisien med säte i Alger, Republiken Kamerun med säte i Viktoria, Swaziland, Lesotho och Mozambique med säte i Mbabane, Zambia med säte i Lusaka, Belize med säte i Belize, Små Antillerna (Leeward, Windward, och Virgin-öarna) med säte i Charlotte Amalie, östra och södra Arabien med säte i Bahrain, Laos med säte i Vietanie, Sikkim med säte i Gangtok, Taiwan (Formosa) med säte i Taipei, Gilbert och Ellice-öarna med säte i Tarawa. Trons världscentrum kommer vid samtliga dessa nationella konvent att representeras av någon av Guds Saks Händer, som kommer att framföra ett budskap från Universella Rättvisans Hus, vari detta välkomnar det nya nationella samfundet och tilldelar det dess del av Nioårsplanens mål.
Denna Ridvan kommer det att ha upprättats 21 av planens 108 Nationella Andliga Råd och mer än 6.000 av de 13.737 Lokala Andliga Råd, som erfordras till 1973. Av erforderliga 54.102 platser med Bahá’íer finns redan 28.217; 15 av begärda 65 nationella inkorperingar är klara; 17 av 52 nationella ägor (endowments) och 14 av 32 undervisningsinstitut har förvärvats; och planens begärda 973 lokala inkorperingar är 123 fullbordade; lokala Hazíratu’l-Quds har förvärvats enligt följande: 24 i Indien, 17 i Kenya, 9 i Uganda, 2 i Sydafrika, 2 i Turkiet och ett flertal i Kongo (Kinshasa), medan mark för ändamålet förvärvats på ytterligare 8 i Kenya, för 4 i Kamerun, 2 i Pakistan och en på Mauritius; I åtta länder har lokala ägor utanför planen förvärvats.
Island, Korea, Liberia, Luxemburg och Rhodesia erkänner nu Bahá’í-vigselbevis; Dominikanska Republiken, Guyana, Hawaii, Island, Italien, Kenya och Luxemburg erkänner Bahá’í-helgdagar. En sommarskola har upprättats i Liberia och en utanför planens föreskrivna, i Kanada. Medan mark för andra har anskaffats i Argentina, Etiopien och på Samoa. Tjugofem ytterligare språk har lagts till listan över dem på vilka Bahá’í-litteratur är tillgänglig, och härigenom har antalet stigit till 397. Antalet territorier, som är öppnade för tron har nu blivit 311, inberäknat de nyligen besatta tidigare orörda områden Chiloé-arkipelagen, på Bonaire, Phoenix öarna och St. Martin och två områden utöver planen, nämligen Melville-ön i Australien och Montserrat i Windward-ögruppen.
Efter fördröjande missräkningar har Nationella Andliga Rådet för Iran äntligen vunnit äganderätten till den historiska fästningen Chíhriq, den dystra och ensliga fästning, som var den välsignade Bábs sista jordiska boplats och från vilken Han fördes till martyrdöden i Tabríz. Förverkligandet av det sedan länge eftersträvade erkännandet av tron i Italien är en underbar seger, som inte endast medförde inkorperingar av det Nationella Andliga Rådet, utan även av alla Italiens Lokala Andliga Råd och skapade förutsättningar för upprättandet av detta Nationella Andliga Råds förlagsstiftelse.
På Island har tron blivit erkänd som en av öns religioner. Detta innebär inte bara inkorpering av Reykjaviks Lokala Andliga Råd utan även tillåtelse för detta råds ordförande att förrätta Bahá’í vigslar och Bahá’í-begravningar, medför befrielse från vissa skatter, tillåter iakttagande av Bahá’í-helgdagar och banar väg för inkorpering av landet Nationella Andliga Råd, när detta bildas. Hela det i planen föreskrivna Lokala Andliga Råd, grupper och platser med Bahá’íer har uppnåtts i 53 territorier och öar under ledning av 26 Nationella Andliga Råd och sju har nått det fastställda antalet platser med Bahá’íer.
Från det att kallelsen till en världsomfattande rese-undervisningens verksamhet utgick för ett år sedan, har denna utbrett sig över de fem kontinenterna och därvid berört i det närmaste samtliga nationella samfund. I Europa har 78 projekt genomförts, i Amerika 43, i Asien 27, i Australien 25 och i Afrika ett tjugotal, det vill säga totalt omkring 200.
Det är vår stora förhoppning att denna stimulerande verksamhet, som låg den älskade Mästaren så varmt om hjärtat, ständigt skall öka.
Det som bär upp alla dessa synliga resultat är en över hela världen oavbruten verksamhet på undervisnings och administrations område - en ständig rörelse, lik havets oupphörliga vågsvall, inom Bahá’í-samfundet, vilken är den verkliga orsaken till dess tillväxt. Nationella och Lokala Andliga Råd, som ställs inför svårlösta problem, som utarbetar nya planer och som axlar ansvaret för ett samfund stått i tillväxt både i antal och medvetande, kommittéer, som strävar efter att verkställa bestämda uppgifter, Bahá’í-ungdom i och hängiven verksamhet, enskilda Bahá’íer och familjer, som anstränger sig för att tjäna saken, att delge någon budskapet eller att hålla “fire-sides”, detta understöds av böner och djup hängivelse och ju mer omfattande det blir, dess större blir den andliga kraft det åstadkommer i hela världen - en kraft, som ingen makt på jorden kan motstå och som till slut måste medföra sakens fullständiga seger. Detta är den vi trons världscentrum så tydligt märkbara organiska livskraft, vars stimulerande förmåga önskar att varje troende kunde få ta del av.
Vid trons världscentrum har kodifieringen av Kitáb-i-Aqdas och granskningen av andra viktiga texter fortsatt. Arbetet med den synnerligen viktiga uppgiften att formulera en författning för Universella Rättvisans Hus är väl framskridet. Utveckling och utvidgning av trädgårdarna, som omger de heliga gravplatserna i både Haifa och Bahji fortsätter.
Utgivningen av “The Bahá’í World” volym XIII har påbörjats, denna bok täcker nio år, från 1954 till 1963, nästan hela tiden för nioårskorståget, och innefattar en uttömmande artikel om den älskade Beskyddaren av Amatu’l-Bahá Ruhiyyih Khanum.
En planmässig utveckling av förhållandet till Förenta Nationerna genomförs energiskt. Ett betydelsefullt verk utanför den ursprungliga planen, är upprättandet av “International Bahá’í Audio Visual Center”, vars funktion är att förse alla Nationella Andliga Råd med hjälpmedel för undervisningen och fördjupande studier samt dessutom att samla och ordna audiovisuellt material. Under hela året har insatserna från de älskade Händerna för Guds Sak lust med oförminskad styrka. Deras ständiga uppmuntran av Nationella Andliga Råd och insikt om den sanna innebörden av Bahá’u’lláhs uppenbarelse bidrar i icke ringa utsträckning till denna plans framgångar och utöver förvisso ett beständigt inflytande på Bahá’í-samfundets utveckling.
Detta fåtal tappra och hängivna troende, vars plats i historien för all framtid är given genom utpekandet till detta höga ämbete, är i sanning ett värdefullt legat vår älskade beskyddare lämnat oss, och eftersom åren går läggs till den vördnad och högaktning, i ökad utsträckning den kärlek och beundran, som uppväckts hos vännerna genom deras oavbrutna insatser.
Från att tillgodose särskilda behov har under året två förändringar gjorts beträffande händernas verksamhetsområde: Sakens Hand John Roberts har återvänt till västra halvklotet, närmare bestämt till hemlandet Kanada, och Sakens Hand William Sears har återvänt till Afrika. Vidare har vi glädjen att meddela att Sakens Hand Tarazu’lláh Samandari, vars ögon välsignats med åsynen av Bahá’u’lláh, kommer att representera Universella Rättvisans Hus vid den Interkontinentala Konferensen i Chicago, där han kommer att ersätta framlidne Sakens Hand Leroy Ioas.
På det internationella planet har stora projekt att bygga templet i Panama starta med utväljandet av ett förslag till utformning framlagt av Mr Peter Tillotson, en engelsk arkitekt. Mr Robert McLaughlin, tidigare medlem av Nationella Andliga Rådet för Förenta Staterna och dekanus emeritus vid Princeton Universitetets arkitektskola, och som var medlem av nämnden för teknisk rådgivning vid inredningsarbetet för Västerlandets Modertempel i Wilmette, har för templets byggande utsetts till Universella Rättvisans Hus rådgivare i arkitekturfrågor. Han och Mr Tillotson har besökt byggnadsplatsen tillsammans och arbetar i nära samverkan med varandra. Bilder och ritningar av det nya templet kommer att publiceras inom kort, och vännerna kommer att hållas á jour med uppbyggnaden av detta Tillbedjans Hus beläget mellan de två stora haven, ett läge som enligt ‘Abdu’l-Bahá skulle bli mycket betydelsefullt i framtiden och varifrån läran, sedan den väl fått fäste, “kommer att förena Öst och Väst, och Nord och Syd.”
Den lysande bragden på pionjärområdet under planens andra år börjar visa goda resultat, med det finns fortfarande stort behov av pionjärer och detta behov kommer att finnas kvar i alla delar av världen för befästning och utveckling av tron i nyvunna områden och i områden, där tron återupprättats under planens första år. Det omedelbara behovet gäller 209 pionjärer till 87 territorier, som finns namngivna på bifogade lista, och vi uppfordrar nu till ett snabbt genomförande av denna uppgift. Detta synnerligen förtjänstfulla verksamhetsfält står öppet för varje troende, och alla de som känner sig manade att hörsamma denna särskilda kallelse ombedes studera listan över territorier och för det egna Nationella Andliga Rådet framlägga sitt erbjudande. Fullständiga detaljer om behoven inom varje territorium har tillställts berörda Nationella Andliga Råd och pionjeringskommittéer.
I lika hög grad som den förestående världsomfattande “proklamationen” medför det ständiga behovet av pionjärer, att det blir absolut nödvändigt att på varje kontinent ägna särskild uppmärksamhet åt hemmafronterna, ty dessa måste bidra med personliga resurser och administrativ erfarenhet, de flesta utegångspunkterna för allt utbredande, såväl hemma som utomlands. De största ökningarna i antalen av Lokala Andliga Råd, grupper och enskilda troende krävs för hemmafronterna, och dessa uppgifter måste genomföras med största kraft. Några Nationella Andliga Råd har indelat dessa betydelsefulla mål i faser, genom att de satt upp ett bestämt antal för genomförande varje år, och har på så sätt försäkrat sig om ett målvetet och anpassningsbart närmande till de totala behoven. Ett sådant systematiskt och beslutsamt fullföljande av hemmafronternas mål rekommenderas varmt.
Bahá’í-fondens trängande och ständigt växande behov vill vi att alla troende skall uppmärksamma. Stora projekt är redan igångsatta eller under utarbetande och kräver stora summor pengar för sitt genomförande. Panamas tempel - endast det första av de två nioårsplanen kräver - förskönande och utbyggnad av själva världscentret innefattade en nödvändig och oundviklig ökning av anordningar till att betjäna trons växande behov; Stödåtgärder för högviktiga undervisningsprogram i många delar av världen; upprättande och utvecklande av nya Nationella Andliga Råd; allt detta kräver skyndsamt stöd av vänner överallt genom aldrig svikande, uppoffrande bidrag. Medan inflationen sprider sig över hela världen, balanseras de följdriktigt ökade levnadsomkostnaderna åtminstone i de rikare länderna av motsvarande personliga inkomstökningar. Bahá’í-fondens utgifter påverkas oundvikligen allvarligt av detta inflationstillstånd, vars inverkan endast kan avhjälpas genom bidrag i såväl form av större belopp som från ett större antal bidragsgivare. Rättvisans Hus anser att sakens ekonomiska behov bör tillgodoses genom allmänt deltagande i givandet och tillråder Nationella och Lokala Andliga Råd att fullfölja detta mål med kraft och skapande fantasi, i det att vännerna påminns om den älskade Beskyddarens vädjan till varje troende “att tveklöst var och en efter sin förmåga nedlägga sitt bidrag på altaret av Bahá’ísk uppoffring”. Det faktum att endast vi Bahá’íer kan bidra ekonomiskt till saken är både en ära och en utmaning för oss.
När vi närmar oss nioårsplanens tredje fas öppnar sig för oss en vy över spännande möjligheter som får hjärtat att skälva hos varje ivrig anhängare av Bahá’u’lláh. I mer än ett århundrade har vi arbetat strävsamt för att undervisa om tron; hjältemodiga uppoffringar, hängivna tjänster och häpnadsväckande ansträngningar har gjorts för att upprätta utposter för tron i världens större länder, territorier och öar för att resa stormen till administrationsordningen runt jorden. Dock har Bahá’u’lláhs sak ännu förblivit okänd för människornas flertal. Nu, långt om länge, kallas det Största Namnets församling att i världsomfattande skala och till varje del av samhället gå ut med en fortvarig och intensiv förkunnelse om av det helande budskapet, att den Utlovade har kommit och att den mänskliga rasens enhet och välfärd är syftet med Hans uppenbarelse. Denna under en lång tid fortgående kampanj, som inleds i oktober med högtidlighållandet av hundraårsminnet av uppspelandet av “öppningstonerna” till Bahá’u’lláhs egen förkunnelse och som alltmer griper omkring sig under återstoden av nioårsplanen, kan mycket väl komma att bli föregångare till andra planer, som kommer att följa efter varandra tills mänsklighetens har erkänt och tacksamt hyllat sin Frälsare och Herre.
För etthundra år sedan riktade Bahá’u’lláh sig i brev till världens konungar, härskare, religionsledare och folk. Universella Rättvisans Hus känner det som sin bjudande plikt att idag bringa detta budskap till världens ledares kännedom. Därför, framlägger det för dem kärnan i Bahá’u’lláhs tillkännagivande i form av en bok med titeln Bahá’u’lláhs proklamation. En särskild upplaga av denna bok kommer att översändas till statsöverhuvuden under öppnandet av proklamationsperioden och särskilda upplagor kommer att finnas tillgängliga för vännerna på engelska, franska, tyska, italienska och spanska. Händerna för Guds Sak, Amatu’l-Bahá Ruhiyyih Khanum, Ugo Giachery, Tarazu’lláh Samandari, ‘Ali Akbar Furútan, Paul Haney, Abú’l-Qásim Faizi, som kommer att representera Universella Rättvisans Hus vid de Interkontinentala Konferenserna i oktober i respektive Panama, Sydney, Chicago, Kampala, Frankfurt och New Delhi, kommer att sammanträffa vid världscentret i september, ett par dagar före festen Mashíyyat. Medlemmarna av Rättvisans Hus kommer i bön att förena sig med dessa Händer vid Bahá’u’lláhs grav i Bahji och kommer att rådslå tillsammans med dem i Bahá’u’lláhs Hus (“the Mansion”). Från denna heliga plats kommer dessa Händer för Guds Sak att å hela Bahá’í-världens vägnar göra en särskild pilgrimsfärd till Adrianopel, där Súriy-i-Mulúk blev uppenbarad. Etthundra år efter denna historiska händelse, vars minne de avser att högtidlighålla, kommer de den 27 september att där samlas i Bahá’u’lláhs Hus för bön och meditation, medan medlemmarna av Universella Rättvisans Hus vid den Heligaste Gravplatsen i Bahji kommer att delta i samma högtidlighållande och bedja om ett framgångsrikt genomförande av konferenserna och proklamationsprogrammet. Hela Bahá’í-världen kommer mellan konferenserna och Ridvan 1968 att högtidlighålla hundraårsminnet av begynnelsen till den underbara tid i mänsklighetens historia, då de gudomliga gåvornas moln i slösande ymmighet strödde ut sina rikedomar över människorna och då himmelrikets portar kastades upp och för alla, som hade ögon att se, avslöjade en ny himmel och en ny jord och det nya Jerusalem, som nedkom från Gud.
Omedelbart efter festen Mashíyyat kommer Sakens Händer att resa från Adrianopel till sina respektive konferenser, var och en medförande ett dyrbart, sig anförtrott fotografi av den Välsignade Skönheten (Bahá’u’lláh), vilket de som besöker konferenserna får privilegiet att skåda. Dessa utsedda Händer kommer var och en att å sina egna vägar tala till konferensdeltagarna och kommer att till respektive konferens framföra ett budskap från Universella Rättvisans Hus, som de representerar.
Dessa sex konferenser, som sammankallats till åminnelse av Bahá’u’lláhs egen proklamationspåbörjande och för att bland hela Hans anhängarskara inleda en kungörelsens tid för Hans budskap, kommer otvivelaktigt att än en gång uppvisa den glädjeanda, som genomsyrar sådana sammankomster bland vännerna, och kommer att styrka dem i föresatserna att gripa alla tillfällen och använda alla medel dem kan finna på för att ropa ut Guds kallelse. Det är vår trygga förhoppning att hedrade med Sakens Händers närvaro kommer dessa konferenser, som är brännpunkter för alla vännernas kärlek och böner och utövar en magnetisk dragningskraft på denna andliga förmåga, som allena kan befästa deras arbete, att bli mäktiga källsprång för enhet, andlig iver och realistisk planering. De Nationella Andliga Råden uppmanas att försäkra sig om att de blir representerade på den konferensen, som hålls på den egna kontinenten, så att de kan dela med sig av sina proklamationsplaner till andra Nationella Andliga Råd samt med dem dryfta nioårsplanens återstående mål.
Vi sänder ett särskilt budskap om kärlek och tillförsikt till alla de vänner i så många länder, som i olika utsträckning lider under restriktioner och förtryck, vilket antingen helt omöjliggör eller till stor del förhindrar ett offentligt högtidlighållande och efterföljande proklamationsprogram. Till dem framför vi hälsningar fyllda av kärlek och beundran från deras medtroende, som i tacksamhet för sin större frihet är beslutna att utbasunera Guds budskap i en proklamation, som mycket väl kan jämna vägen för den slutliga frigörelsen av tron i dess helhet.
Världsomfattande proklamation, det okända hav vi snart måste segla på, blir en erfarenhet, som kommer att berika vårt arbete med en ny dimension - en dimension som allteftersom den utvecklas kommer att komplettera och förstärka de båda processernas utvidgande och befästande. Detta undervisningsmönster, som framträder så snart efter fullbordandet av administrationsordningens stomme, kan mycket väl visa sig vara en väg att påskynda det ytterst viktiga befästningsarbetet och få mera resultat att framspringa ur den lärdom, som vunnits på undervisningens område under hundra år, och alldeles särskilt sedan den älskade Beskyddaren uppmanade oss till metodisk och planlagd verksamhet.
Därför måste denna verksamhet, i de länder där vi har friheten att offentliggöra vår religion, bli en del av vårt vanliga arbete, medräknas i budgeten, samt lämnas till nationella och lokala kommittéer för studium och tillämpning och framför allt för samordning med de program, som verkar för uppnåendet av nioårsplanens mål. Varje proklamationsansträngning måste underbyggas med undervisning, särskilt på det lokala planet där offentliga tillkännagivanden bör ha nära samband med dessa ansträngningar. Denna samordning är väsentlig, ty ingenting kan vara mer beklämmande än att tusentals människor får höra talas om tron men inte har någonstans att vända sig för vidare upplysningar.
Den älskade Beskyddaren skrev: “Att sträva efter att nå en fullgod förståelse av innebörden i Bahá’u’lláhs häpnadsväckande uppenbarelse måste, och detta är min orubbliga övertygelse, förbli den främsta plikten och föremål för ständiga bemödanden från var och en av dess trofasta anhängare.” Detta är en förklaring, som bestämt ålägger varje troende ett fördjupande stadium av saken. Av denna anledning önskar vi belysa fördjupandets natur, hellre än önskvärdheten av dess fullföljande.
En detaljrik och exakt kännedom om Bahá’í-administrationens nuvarande uppbyggnad, eller om de nationella och Lokala Andliga Råd stadgar, eller om de många och skilda tillämpningarna för Bahá’í-lagarna under olika förhållanden överallt på jorden kan inte trots att det i sig självt är värdefullt betraktas såsom det slags förvärvad kunskap, som i första hand avses med fördjupandet. Snarare avses en klarare uppfattning av Guds syfte för människan, och särskilt Hans närmaste avsikt såsom den uppenbarats och styrts i rätt riktning av Bahá’u’lláh, ett syfte så långt borta från gängse uppfattningar om mänsklig välfärd och lycka, som det kan vara. Vi bör ständigt vara på vår vakt, så att inte överflödssamhällets glitter och guld förleder oss att tro, att sådana ytliga förändringar av den moderna världen, som förutsägs av humanitära rörelser eller offentliggöres som en upplyst statskonsts handlingsmål - såsom en utvidgning av de välsignelser, som kommer av en hög levnadsstandard, utbildning, läkarvård och tekniskt kunnande, till att omfatta alla människor - av sig själva kommer att fullborda Bahá’u’lláhs ärofulla uppdrag. Långt därifrån! Detta är sådant som skall komma oss till del så snart vi söker Guds rike, och är inte i sig själv de mål, för vilka Báb gav sitt liv, Bahá’u’lláh utstod sådana lidanden att ingen fått utstå något liknande samt Mästaren och efter Honom Beskyddare bar sina prövningar och hemsökelser med så övermänsklig styrka. Långt mera djupgående och grundväsentlig var deras vision, i det att den sträckte sig till själva meningen med människans liv. Vi kan i detta avseende endast rikta vännernas uppmärksamhet på vissa ledmotiv, som vidareutvecklades av Shoghi Effendi i hans skarpsynta översikt “Målet för en ny världsordning” (The Goal of a New World Order). “Grundsatsen om mänsklighetens enhet”, skriver han, “förutsätter en organisk förändring att världen aldrig tidigare erfarit något lidande.” Med anledning av de “…epokgörande förändringar, som utgör de största riktpunkterna i den mänskliga civilisationens historia,” vidhåller han, att “…de inte, när de ses i sitt rätta perspektiv, kan framstå såsom annat än underorndade anpassningar, vilka föregår den oförlikneligt majestätiska och vittomfattande omvandling, som mänsklighetens måste undergå i denna tidsålder.” I ett senare alster omnämner han den civilisation som skall upprättas av Bahá’u’lláh, såsom besittande “…en sådan livsfullödighet, att världen aldrig har skådat något liknande eller hittills kunnat göra sig en föreställning därom.”
Högst älskade vänner! Detta är det tema vi måste följa i vår strävan efter fördjupande i saken. Vad har Bahá’u’lláh avsett för mänskligheten? Till vilken ände underkastade Han sig de hemska grymheter och skymfer, som hopades över Honom? Vad menar Han med “en ny människoras”? Vilka är de djupgående förändringar Han kommer att låta genomföra? Svaren står att finna i vår tros heliga skrifter och i tolkningar av dessa av ‘Abdu’l-Bahá och vår älskade Beskyddare. Må vännerna sänka sig ner i denna ocean, må de ordna fasta studiegrupper med detta i ständigt beaktande och må de samvetsgrant minnas de krav på daglig bön och läsning av Guds ord, vilka av Bahá’u’lláh ålagts alla Bahá’íer.
En sådan uppriktig strävan till fördjupande i saken från alla vännernas sida blir till en alltmer tvingande nödvändighet allt eftersom proklamationstiden närmar sig. När denna börjar framvisa resultat kommer större och större uppmärksamhet att riktas mot Bahá’u’lláhs anspråk och motstånd måste påräknas. “Hur stor, hur underbart stor är inte denna sak!” skrev Mästaren. “Hur oerhört våldsamma blir inte angreppen på den från alla folk och nationer på jorden, inom kort kommer man att från alla håll få höra folkmassornas anskrin i Afrika och Amerika, européernas och turkarnas skrik och missnöjt mummel i Indien och Kina. Som en man skall de alla resa sig för att med hela sin kraft motarbeta Hans sak. Då skall Herrens riddare stå upp, bistådda av Hans välsignelser från ovan, styrkta av tron, hjälpta av det goda omdömets kraft, och med förstärkning av Förbundets legioner skall de uppenbara sanningen i orden: Se den förvirring som har drabbar de besegrades följe!”
bärande i åtanke de oräkneliga uttrycken för Guds kärlek, vilka återfinnes i våra heliga skrifter, och medvetna om den ovanliga naturen av den kris mänskligheten står inför uppmanar vi vännerna att förvärva ny insikt om de verkligt stora sakerna, som i denna dag förväntas av oss, vi påminner om att den Välsignade Skönheten, Bahá’u’lláh, liksom Hans “Högst-Älskade” före Honom och ‘Abdu’l-Bahá efter Honom, bar sina lidanden i denna världen på det att mänskligheten måtte bli befriad från materialismens fjättrar och “uppnå sann frihet”, “ha framgång och leva väl”, vinna bestående fröjd och bli uppfylld av glädje, “och vi ber att vännernas bemödanden må bli de vägar, på vilka denna härlighet och lycka snabbt skall bli förverkligad.
Universella rättvisans hus budskap