Web - Windows - iPhone
Den segerns flod som förde Bahá’í-världssamfundet fram till firandet av det Största Jubileet är fortfarande i stigande. En oupphörlig ström av bekräftelse flödar över våra strävanden och dessas tecken är tydliga i de många anmärkningsvärda presentationerna under det fåtal månader som gått sedan Nioårsplanen igångsattes. Det mest uppseendeväckande av dessa är ökningen av antalet centra där Bahá’íer bor: från femtontusenetthundra och sextioåtta vid Ridvan 1964 till tjugoettusensex den dag som är, en ökning av nära sextusen på ett år. Inte mindre beaktansvärt är undervisningsarbetets framsteg i Indien, där antalet troende nu överstiger etthundra och fyrtiotusen, en ökning av mer än trettiotusen sedan Ridvan 1964. Pionjärer är i rörelse till de få återstående av jordens territorier som ännu inte blivit upplysta av Guds nya Uppenbarelses ljus; “den väldiga ökning” av Sakens omfång, som krävdes vid igångsättandet av Planen synes vara under utveckling, medan i land efter land Trons institutioner och fonder grundas stadigt och trofast.
Under de gångna tolv månaderna har de mål som tilldelats Världscentrum varit aktivt eftersträvade. Grundbeslut och aktioner för fullgörandet av de mål som gäller “Utveckling av Institutionen för Guds Saks Händer med inriktning på utvidgning in i framtiden av dess bestämda funktioner för skydd och utbredning, ”har redan meddelats vännerna. Efter deras /“Händernas”/ sammankomst i det Heliga Landet senaste oktober har denna vördnadsvärda grupp, Fanbärarna för Nioårsplanen liksom också för den älskade Beskyddarens Tioåriga Fältplan, redan fylld med heder och tjänster, rest sig med förnyad och oförliknelig kraft för att sätta vännernas själar i rörelse, så att de kan tillmötesgå den höga uppmaning i undervisningen, för att ge sina råd och sitt bistånd till de administrativa enheterna och för att utsprida Guds heliga väldofter och kärlek över världen. Ökningen av antalet Nämndmedlemmar (Auxiliary Board) jämte de nya verkställande arrangemangen kommer, det förutses med säkerhet, att för de älskade Händerna möjliggöra fullföljandet av deras betydelsefulla plikter med ännu större effektivitet och ge dem mer tid att resa och att undervisa.
En preliminär granskning har redan gjorts av de förhållanden som berör byggandet av Latinamerikas första Mashriqu’l-Adhkár, ett av de två ståtliga tempel som skall uppföras under Planen, och nu inbjuder vi Bahá’í- och icke-Bahá’í-arkitekter att inkomma med ritningar till Panama-templet. Bestämmelser och villkor för framläggandet av förslag och specifikationer för byggnadsverket kan erhållas från det Nationella Andliga Rådet för Panama, vars val av design står i beroende av det slutliga godkännandet från Universella Rättvisans Hus. Det är vår förhoppning att byggandet av detta heliga Guds hus, på en plats som tillmätts en så speciell betydelse av både Mästaren och Beskyddaren, snabbt skall fullbordas, så att dess signalfyr av andligt ljus må stråla till alla delar av Amerika.
Under de gångna tolv månaderna har följande nya territorier öppnats för Tron i Afrika: Gabon, Ifni, Mali, Mauritania, Rodriquesön och Övre Volta; i Amerika: Aruba-ön, Prince of Wales-ön och St. Vincent; i Asien: Riukiu-öarna; i Australasien: Line-öarna; i Europa: Isle of Wight, Öst- och Väst-Frisiska öarna. Följande territorier har återöppnats: i Afrika: Mafia-ön; i Amerika: Antigua, Franska Guiana och Martinique; Väst-Irian i Asien (västdelen av holländska Guinea); och Admiralty-öarna i Australasien. Nationella Hazíratu’l-Quds har anskaffats på nio platser, säten för Nationella Andliga Råd, och mark har anskaffats på två andra platser för byggandet av denna institution. Sex Nationella Andliga Råd har inkorporerats; och Tron har blivit erkänd i Kambodja, ett land destinerat till att få sitt eget Nationella Andliga Råd under Nioårsplanen. Nationella Fonder har instiftats i åtta länder; sex Undervisningsinstitut har grundats, och mark har anskaffats för sex andra. En Bahá’i Publiceringsstiftelse /Publishing Trust/ för ombesörjande av litteratur på franska har grundats i Brussells; Bahá’í-helgdagar har erkänts som giltiga i tre territorier; Bahá’í-litteratur har publicerats på ytterligare följande språk: ibibio-efik i Afrika, aguacateca, athebascan, carina och motilon-yukpa i Amerika, kenyah, melenau och temiar i Asien och ghari, marshallese och motua i Australasien. Sakens framsteg i Borneo möjliggör ett tilläggsmål i Planen, nämligen att vid Ridvan 1966 grunda det Nationella Andliga Rådet för Bahá’íerna i Brunei.
Det förflutna första året av Planen visar två förhållanden inom Bahá’í-Världssamfundet. Det första inom Tron, nämligen dess förmåga att verkställa alla och vilka som helst bestämda mål som anvisas den, mål såsom inköp av Hazíratu’l-Quds, tempeltomter, upprättande av fonder eller inkorporering av Andliga Råd; sådana sakliga och i hög grad viktiga mål som dessa, genom vilka Saken grundas fysiskt, lagligt och socialt i världen, är nu på väg att uppnås genom stormsteg av den Administrativa organisationen. Det bör dessutom noteras, att fullbordandet av många målsättningar av denna typ, innebär en samverkan mellan Råden, en internationell aktivitet som är vital för utvecklingen av världsordningen.
Det andra uppenbara förhållandet som skönjas efter det förflutna första året av Planen innebär sambandet mellan Saken och mänskligheten. Så gott som universellt finns en känsla av ett nära förestående genombrott för omvändelse i stor skala. Rapporter från Sakens Händer och från Nämnd-medlemmarna talar ständigt om detta; många Nationella Andliga Råd tror att de har nått stränderna till denna ocean. Och, verkligen, i några områden har stora skarors anslutning till Saken under en rad år varit ett faktum. Men större ting ligger för över. Trons undervisning måste upptända en världsomfattande eld i vars ljus Saken och världen-huvudparterna i den mänskliga historiens största drama blir klart upplysta. Ödet för oss till denna klimax; vi måste rusta oss med oförfärad tapperhet.
Fyra uppfordrande och omedelbara uppgifter inställer sig. Den första är att uppbringa och under det kommande året avsända inte mindre än fyrahundra och sextio pionjärer som kommer att öppna Planens femtiofyra återstående jungfruliga territorier; återintaga de aderton obesatta territorierna; förstärka områden där Bahá’í-samfundens antal och sammanhangskraft för närvarande är otillräcklig för att starta effektiva undervisningsplaner samt att stödja och utvidga arbetet i massundervisningens område. Låt varje troende överväga denna uppfordran, vare sig han är, med den älskade Beskyddarens ord, “ i aktiv tjänst eller ej, av det ena eller andra könet, ung eller likväl gammal, rik eller fattig, veteran eller nyligen ansluten...”
För att assistera vännernas pionjärsträvanden och deras överföring till sina poster under de närmaste tolv månaderna kungör vi bildandet av fem kontinentala Pionjär-kommitteer, nämligen: Pionjärkommitté för Afrika utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Brittiska öarnas Bahá’ier; Pionjärkommitté för Amerika utnämnd av Nationella Andliga Rådet för U.S.A:s Bahá’ier; Pionjärkommitté för Asien utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Persiens Bahá’ier; Pionjärkommitté för Australasien utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Australiens Bahá’ier; Pionjärkommitté för Europa utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Tysklands Bahá’íer.
Dessa kommittéer kommer på intet sätt att göra intrång i andra Pionjärkommitteers ansvarigheter eller Nationella Andliga Råd som har hand om undervisningsarbetet och under vars jurisdiktion de kommer att fungera. De är grundade för att underlätta och assistera dessa nationella enheters arbete genom att ge effektiv utväxling av vital information, både kontinentalt och interkontinentalt, genom uppspårande av pionjärerbjudanden och genom överförandet av pionjärer till deras poster.
En noggrann beräkning har gjorts för behovet av pionjärer inom varje område under de närmaste tolv månaderna och resultatet, inklusive de ovannämnda sjuttiotvå områdena, är en appell för fyrahundra och sextioen pionjärer; åttiosex för Afrika, nittiosex för Amerika, etthundra och nittioen för Asien, tjugonio för Australasien, och femtionio för Europa. Varje Nationellt Andligt Råd har konsulterats om dess pionjära behov och dessa /behov/ har tillkännagjorts för alla Nationella Andliga Råd liksom även för de fem Kontinentala Pionjärkommitteerna, som genom de Nationella Andliga Råden fortlöpande kommer att hållas informerade om utvecklingen. Vännerna uppmanas därför att rådgöra med sina Nationella Andliga Råd för information om pionjära behov och ansvar såväl för egna samfund som i allmänhet.
För första gången i Bahá’í-historien, har en Internationell Deputerande-fond grundats vid Världscentrum under administration av universella Rättvisans Hus. Från denna kommer tilläggsstöd att utgå till speciella pionjärprojekt, när andra fonder inte är tillgängliga. Alla vännerna, och särskilt de för vilka det inte är möjligt att följa pionjärkallelsen, inbjudes att stödja denna Fond, uppmärksammande Bahá’u’lláhs påbud: “Koncentrera er energi på utbredningen av Gudstron. Vemhelst som är värdig en så hög kallelse må resa sig och främja den. Vemhelst som är oförmögen har plikt att tillsätta en som kommer att i hans ställe förkunna denna Uppenbarelse, vars kraft har orsakat grundvalarna till de mäktigaste byggnadsverk att skaka, varje berg att krossas till damm och varje själ att förstummas av häpnad.”
Den andra utmaningen som möter oss är att höja undervisningsintensiteten till en grad som aldrig förut uppnåtts, så att den “väldiga ökning” som kräves i Planen kan förverkligas. Universellt deltagande och ständig aktion kommer att möjliggöra detta måls uppnående. Varje troende har en del att utföra och är kapabel att utföra den, ty varje själ möter andra, och som Bahá’u’lláh har lovat: “Vemhelst som reser sig för att hjälpa vår Sak kommer Gud att göra segerrik...” Världens förvirring är inte i avtagande, snarare tilltar den med varje dag som går och män och kvinnor förlorar tron på mänskliga botemedel. Insikten om att “det inte finns någon plats att fly till” utom Gud börjar slutligen att växa. Nu är det gyllene tillfället; folk är villiga, och på många platser ivriga, att höra om det gudomliga botemedlet.
Den tredje utmaningen är att så snabbt som möjligt anskaffa alla de återstående Nationella Hazíratu’l-Quds, tempeltomter, Nationella Fonder och Undervisningsinstitut som kräves i Planen. Det snabba avslutandet av dessa projekt kommer att spara väldiga kostnader senare och berika Tron med ökande värdefulla egendomar. Dessa grundbesittningar är embryo till framtidens mäktiga institutioner, men det är denna generation, vilken för sitt eget skydd och som sin gåva till efterkommande, måste anskaffa dem. Vi vädjar till de nationella Andliga Råden, anförtrodda med ansvar på detta område, att bevilja med stor prioritet. Ett ytterligare, men lika viktig skäl, är att uppnåendet av detta mål under Planens inledande år kommer att fri göra det växande världssamfundets energi och resurser för ett koncentrerat, bestämt och obevekligt fullföljande i dess senare stadier av stora segrar, vars grunder nu håller på att läggas.
Den fjärde utmaningen är att förbereda nationella och lokala planer för ett lämpligt hundraårsfirande av Bahá’u’lláh proklamationsbudskap i september-oktober 1867 till världens kungar och styresmän, ett firande som skall pågå under återstoden av Nioårsplanen genom ett ihållande och välplanerat program med kungörande av detta samma budskap till största delen av mänskligheten.
En återblick på Bahá’u’lláhs historiska proklamation, så som den beskrives av Shoghi Effendi i “God Passes By”, visar att dess “öppningstoner ljöd under den senare delen av Bahá’u’lláhs förvisning till Adrianopel”, och att den sex år senare “avslutades under hans inspärrning i Akkás fästningsfängelse.” Dessa “öppningstoner” var de mäktiga och respektingivande ord som han riktade till kungarna och styresmän som grupp i Súriy-i-Mulúk, “den mest ödesdigra episteln /tablet/ uppenbarad av Bahá’u’lláh”. Den nedtecknades någon gång under månaderna september-oktober 1867 och följdes av “tallösa epistlar... i vilka innebörden av hans nyligen hävdade anspråk var till fullo framställda.” “Kungar och kejsare, var för sig och som grupp; högsta myndigheterna för republikerna av den amerikanska kontinenten; ministrar och ambassadörer; den suveräne översteprästen själv /påven/; ställföreträdaren för Isláms profet; den kungliga förvaltaren av den dolde imámens kungarike; kristenhetens monarker, dess patriarker, ärkebiskopar, biskopar, präster och munkar; de erkända ledarna av både sunní och shí’ih prästerliga ordnar; den zoroastriska religionens överstepräster; filosoferna, de kyrkliga ledarna, de vise männen och invånarna av Konstantinopel - det stolta sätet för både Sultanatet och Kalifatet; hela sällskapet av erkända anhängare till de zoroastriska, judiska, kristna och muselmanska religionerna; Bayáns folk; världens vismän, dess lärde, dess poeter, dess mystiker, dess handelsmän, folkens valda representanter; hans egna landsmän;” alla “fördes direkt inom sfären av uppmuntringarna, varningarna, uppmaningarna, tillkännagivandena och profetiorna, vilka utgör temat för hans betydelsefulla kallelse till mänsklighetens ledare...” Angelägen och oerhörd som denna proklamation var, så visade det sig ändå bara vara förspelet till en ändå mäktigare uppenbarelse av dess upphovsmans skapande kraft och till vad väl må räknas som det mest glänsande verk i hans tjänande - förkunnelsen av Kitáb-i-Aqdas. “I denna den Heligaste Boken, uppenbarad 1873, kungör Bahá’u’lláh inte bara ännu en gång för världens kungar som en grupp att “han som är Kungarnas Kung har framträtt” men adresserar styrande suveräniteter var och en särskild med namn och kungör för “styresmän av Amerika och presidenterna i dess republiker” att “den Utlovade har framträtt.” Sådana var Bahá’u’lláhs proklamation till mänskligheten. Som han själv försäkrade: “Aldrig sedan världens början har Budskapet blivit så öppet proklamerat.”
Firandet av denna ödesladdade hundraårsperiod öppnas med att i september 1967 Mashíyyit-festen, ett fåtal utsedda representanter för Bahá’í-världen besöker den hustomt i Adrianopel, där den historiska Súriy-i-Mulúk uppenbarades.
Omedelbart efter denna glädjande och fromma akt kommer sex Interkontinentala Konferenser att hållas samtidigt under månaden oktober i Panama City, Wilmette, Sydney, Kampala, Frankfurt, och New Delhi. Värd och sammankallare för varje konferens blir det Nationella Andliga Rådet i vars område sammankomsten sker. Följande Guds Saks Händer kommer att representera Universella Rättvisans Hus vid konferenserna: Panama City - Amatu’l-Bahá Ruhiyyih Khanum, som vid detta tillfälle kommer att lägga grundstenen till templet; Wilmette - Leroy Ioas; Sydney - Ugo Giachery; Kampala - ‘Ali Akbar Furútan; Frankfurt - Paul Haney; New Delhi - Abu’l-Qásin Faizi.
Alla Nationella Andliga Råd uppmanas att ordna lämpligt firande, i nationell och lokal skara, vid öppnandet av hundraårsperioden under september - oktober 1967 och mellan de två konferenserna och Ridvan 1968 vid vilken tid det andra Internationella Konventet kommer att hållas vid Världscentrum för att välja Universella Rättvisans Hus.
Det framgångsrika utförandet av alla dessa planer, som svarar mot Bahá’í-världssamfundets resurser, kommer att utgöra ett lämpligt åminnelsefirande av den heliga händelse som de vill erinra om.
Dessa sex konferenser, liksom den epokgörande händelse vars hundraårsjubileum de påminner om, kommer att ge “öppningstonerna” för en period av kungörande av Guds Sak, utsträckande sig under de återstående åren av Nioårsplanen till hundraårsminnet år 1973 av Kitáb-i-Aqdas uppenbarelse, en aktivitet som kräver ivrigt och fantasifullt studium av alla Nationella och Lokala Andliga Råd över hela världen.
Den internationella skådeplatsen kommer att bevittna Oceaniska Konferenser, förutsedda av Shoghi Effendi. Den första kommer att hållas under augusti 1968 på en ö i Medelhavet till åminnelse av Bahá’u’lláhs resa på detta hav, hundra år tillbaka i tiden, från Gallipolli i Turkiet till det Största Fängelset i ‘Akká. Under de följande åren av Nioårsplanen kommer andra /Oceaniska Konferenser/ att hållas /på platser/öar/ i Atlanten, Karibiska Sjön, Stilla Havet och Indiska Oceanen.
När vi uppmanar alla Nationella Råd att nu överväga utnämnandet av Nationella Proklamationskommittéer ålagda under hela sekelminnesperioden, så kan vi inte göra bättre än att dra uppmärksamheten till följande avsnitt ur ett brev av vår älskade Beskyddare i samband med firandet av hundraårsminnet för Bahá’í-tidsålderns födelse:
“En exempellös, en omsorgsfullt uttänkt, effektivt samordnad nationsvid aktion, siktande till kungörandet av Bahá’u’lláhs budskap genom muntliga anföranden, artiklar i pressen och framföranden i radio borde omedelbart påbörjas och utföras med full kraft. Trons universalitet, dess mål och mening, episoder i dess dramatiska historia, vittnesbörd om dess förvandlande kraft samt dess Världsordnings karaktär och utmärkande grunddrag borde understrykas och förklaras för allmänheten och särskilt för de framstående vänner och ledare som har sympati för Saken vilka man borde närma sig och inbjuda till deltagande i firandena. Föredrag, konferenser, banketter, speciella publikationer borde så långt praktiskt möjligt och i förhållande till de resurser som de troende har, förkunna denna glädjande Festhögtids karaktär.”
Vår älskade Beskyddare satte i gång denna storslagna utveckling år 1953, när han kallade det vitt skingrade och obemärkta Bahá’í-världssamfundet att påbörja sin första, lysande och världsomfattande fältplan; utvecklingen fortsätter att skjuta fart och efterkommande kan tänkas komma att se med respektfull undran på denna utveckling genom en så liten del av mänskligheten och i en värld som är invecklad i opposition, fiendskap och splittring av själva mönstret och kraften för världsordning. Denna gudomligt framdrivna och länge utlovade utveckling måste fortsätta sin historiska kurs till sin slutliga fulländning i Bahá’u’lláhs Världsordning av härlighet och prakt, Guds Rike på jorden.
Universella rättvisans hus budskap